Writing with Data: Generative AI and the Transformation of Literary Creativity

Literary studies have traditionally treated the finished text as the primary object of analysis. The emergence of generative AI in literary production challenges this approach, as writing increasingly unfolds through distributed processes in which textual outcomes are shaped across iterative interactions between humans and AI agents. This article argues that analysing AI-mediated literary writing requires a shift in attention from textual output to processes of textual becoming, and asks how creative agency, authorship, and stylistic decision-making unfold across human–AI collaborations in literary practices.

Drawing on postdigital and posthumanist concepts of diffraction and intra-action, we analyse three contemporary Swedish ‘testbeds’ of different AI-assisted literary practices: a poetry collection (Ammaseus horisont), a short story collection (Mening och motstånd i en föränderlig värld), and future-oriented narratives produced in a school intervention (Futures Day). Using process documentation from these sites, we examine how writing activities are distributed across successive phases of preprocessing, coprocessing, and postprocessing.

The analysis shows that the creative centre of gravity shifts across these phases depending on the configuration of humans and AI agents. In Mening och motstånd i en föränderlig värld, creativity is concentrated in prompt-based editorial dialogues during coprocessing, whereas in Ammaseus horisont it is located primarily in the preprocessing phase through iterative model design. Futures Day distributes creative decision-making across design, collaborative writing, and reflective postprocessing. Diffractive co-creation renders stylistic similarities and deviations between human- and machine-generated text perceptible, inviting critical interpretative practices that shape textual outcomes.

These distributed writing practices produce ambiguity regarding authorship and responsibility, as human and AI roles emerge and dissolve throughout the process. We argue that attending to textual becoming offers an interpretative approach for analysing AI-mediated literary works and their reconfigurations of aesthetic form.

Denna presentation berör skrivande med AI-verktyg och baseras på analyser av ett sammanflätat och kreativt skrivande där mänskliga och icke-mänskliga aktörer skapar fiktionsberättelser om framtiden (Lindberg, Godhe & Bäcke 2025). Studierna utgår från material som samlas in under en dag kallad Futures Day, vilket också är benämningen på själva forskningsprojektet som samproduceras sedan 2023 av högskola och gymnasieskola. Under dagen skapar elever tillsammans med generativ AI (GenAI) framtidsberättelser på temat teknik och hållbarhet.

Det teoretiska ramverket utgår ifrån en postdigital förståelse där mänskligt handlande och algoritmiska processer ses som sammanflätade (Lindberg 2025). För att förstå kreativt skrivande med GenAI behöver fokus ligga på skärningspunkten mellan material, människa och teknik (Cascone & Jandrić, 2021). Både det postdigitala och det posthumanistiska perspektivet ställer sig kritiska till att människan har full kontroll över kreativa processer och framhåller istället ömsesidigheten och hur olika aktörer formar varandra. I analysen används Barads (2007) begrepp diffraktion som tankeredskap för att förstå det dynamiska, flytande och sammanflätade i en kreativ process där fiktiva berättelser uppstår genom intra-aktion. Intra-aktion utgår ifrån relationella aspekter där aktörer är i ständig inter-aktion med varandra. I denna intra-aktion formas relation till exempel vad gäller olikheter och likheter (Minh-Ha, 1988). 

 Det empiriska materialet består av de berättelser som skapats, samt ljud- och skärminspelningar. I denna presentation fokuseras de sammanlagt 77 berättelser som skapats under 3-årsperioden och en närmare analys görs av ett urval av berättelserna.

En temporal rörelse är utmärkande för berättelserna vilket i sig är förväntat i framtidsberättelser. Dock tar sig beskrivningarna av berättelsernas dåtid, ofta vår nutid, uttryck genom att dåtidens teknik skrivs fram som en del av lösningen på framtidens utmaningar. Berättelserna utmärks även av en rörelse mellan dystopiska och utopiska inslag. Genom att använda tidsmarkörer sammankopplas tid och ”topi” vilket bidrar till nyanserade och trovärdiga skildringar av framtider. Genom att uttrycka både möjligheter och farhågor med framtiden ger berättelserna även uttryck för att framtiden är osäker.

Studien visar på en förståelse av kreativt skrivande som en diffraktiv process av intra-aktioner mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörer som även inkluderar föreställningar om framtiden. Sammanflätade kreativa processer har potential att generera nya sätt att tänka kring lärande, uttryck och kunskap där literacy tillåts vara en rörlig, öppen och utforskande process som utmärks av delaktighet. Att undervisning ger utrymme för sådana kreativa processer är avgörande i en tid av snabb teknisk utveckling och förändring av kreativt och kritiskt skrivande och skapande.

Allt större tillgänglighet till AI-teknik, inte minst generativ AI (GenAI), ökar betydelsen av förståelsen för och användningen av AI-verktyg i läsande- och skrivande-aktiviteter. AI-trenden sammanför därmed områdena språk och teknik, vilka ofta fungerar separerade i skolan (cf. Lindberg & Öberg 2023; Snow [1959] 2012). Hur detta närmande kan iscensättas i gymnasieundervisning är utgångspunkten i denna studie som undersöker hur elever på teknikprogrammet (4 klasser från årskurs 1) kollaborativt skriver framtidsberättelser i samverkan med GenAI. För detta syfte samproducerades Futures Day (2023 och 2024) mellan högskola och skola med målet att elevgrupperna färdigställde sina berättelser under en dag och att temat ”teknik, hållbarhet och framtider” respekterades (Lindberg & Haglind in press).

Empirin utgörs av framtidsberättelserna, samt skärminspelningar som visar när, hur, och i vilka syften elevgrupperna samarbetade med AI. Teoretiskt ramas analysen in av AI-teknikens ’inte-ännu-tillstånd’ (not-yetness, Ross 2023) som motiverar ett införlivande av framtidsperspektiv som temporalitet, epistemologi, och performativitet i undervisning och forskning (Cerratto et al. 2023; Ross 2023). Framtidsorienterade perspektiv kan vara produktiva för att utforska hur elever ’fortsätter’ (go on, Buch & Stjerne in press) sitt skrivande trots hinder, genom samverkan med AI och hur de ”spekulerar” (speculate, Ross 2023) och ”föregriper” (anticipate, Miller 2018) morgondagens teknik, där AI, utifrån dagens sociotekniska föreställningsvärld, har en framträdande roll.

Den framtidsorienterade analysen visar mönster gällande hur GenAI användes för att ’fortsätta’ skrivandet, samt vilka föreställningar om framtidens teknik som framträdde och hur. Resultaten ska tjäna explorativa syften gällande förändrade perspektiv och kompetenser i och mellan gymnasiets svensk- och teknikämnen.   

This presentation highlights the importance of giving students structured opportunities to imagine and co-create realities in a rapidly changing world shaped by accelerating technological development and AI. In today’s media-dense society, young people navigate unevenly trustworthy narratives, including promissory discourses “that place high, and often unrealistic expectations on technological innovation” (Lindberg & Haglind 2024, 24). To engage critically and creatively with such conditions, students need futures-oriented competences that allow them to assess present realities while envisioning possible, preferable, and avoidable futures (Lindberg & Johansson 2023).

Drawing on 75 science-fiction narratives (≈1000 words each) co-created by upper-secondary students and GenAI during the annual Futures Day intervention (2023–2025), this study examines what kinds of realities students imagine across temporal scales and how dystopian and utopian orientations shift over time (Lindberg et al. in press). The specific aim is to identify the qualities that characterize students’ temporal framings, how they narrate the past, anticipate near and medium-term futures, and project far-future possibilities, through the interplay between dystopian and utopian elements.

Using a mixed-methods approach, we combine qualitative close reading with quantitative text-as-data techniques (Benoit 2020). After preprocessing the corpus (tokenization, lemmatization, document–term matrices), we map dominant linguistic patterns and detect semantic fields associated with dystopian and utopian imaginaries (e.g., collapse, surveillance, scarcity; resilience, innovation, cooperation). Supervised classification and topic modelling (LDA) further enable us to identify thematic structures and temporal shifts in narrative orientation.

Preliminary findings illuminate how students use dystopia and utopia not merely as opposites but as temporal devices: dystopias often anchor near-future anxieties, while utopian elements emerge in far-future projections where agency, hope, and collective problem-solving are more pronounced. Such insights can inform pedagogical design aimed at strengthening futures literacy, critical thinking, and student agency, while contributing to broader societal understanding of how youth imagine and negotiate technological futures.

The conditions for creative writing are shifting in the aftermath of publicly available generative AI, impacting teaching and learning writing skills.The enactment and evaluation of creative writing in AI-infused school contexts are yet unexplored terrain. With the aim of contributing knowledge about creative human-algorithmic authorship, this presentation explores student textual production asan entangled process where human and algorithmic creativity emerge together and converge, when collaboratively envisioning scenarios and composing stories about the future. The necessity to engage with futures literacy in education is amplified by rapid AI advances, compelling teachers to include futures perspectives in the learning design (Lindberg & Johansson 2023).

The study is based on longitudinal empirical data collected annually since 2023in the upper secondary school postdigitalintervention project Futures Day(cf. Lindberg & Haglind2024). Previous analysis of the intra-actions (Barad 2007) in the collaborative writing process revealed the emergence of co-authorship involving both student agency and computational creativity (Lindberg, Godhe & Bäcke, in press). While the collaborative process was seen as reshaping authorship, writing practices, and narratives, tensions were also identified concerning the co-created text as a school assignment and questions regarding authenticity and responsibility (cf. Flenady & Sparrow 2025).

In this article, we analyze the stories as artefacts created during Futures Day to explore the outcomes of the human-algorithmic authorship.The analysis aims to answer questions about how genre and content,as well as notions of creativity of the collaboratively written texts are re-negotiated in co-authorships with AI.

Several stories describe a planet ravaged by environmental decline and a surveillance society where technology subjugates humans, yet most narratives also feature creative human resistance; sometimes victorious, sometimes defeated. Several stories close on an optimistic note, with people reclaiming technology to rebuild a better world. In the presentation we will discuss how AI-assisted idea generation and text production cultivate creativity, development of voice, agency, and critical engagement with emerging AI technologies.

Introduction: The accumulation of artificial intelligence (AI) in teaching and learning settings and systems invites critical inquiry into how to investigate emerging practices in education involving AI technologies. As AI agents are increasingly positioned as actors in their own right in practices of teaching and learning, questions of agency, participation, power, and relationality are brought to the fore in new ways that educational researchers need to consider. This entry focuses on how to theoretically approach sustainable AI practices in teaching and learning, underpinning the content of the master’s course AI Literacy in Educational Settings (7.5 ECTS). The course is embedded in the master’s program Learning, Digitalization, and Sustainability at Jönköping University, Sweden. The aim is to present alternative concepts to think with for students and educators who engage with challenges and opportunities that emerge through the introduction of AI technologies in pedagogic design. The illustration of conceptual alternatives is supported by two research-based aspects of AI in education: AI literacy frameworks and strengths and weaknesses of AI.

Artificial Intelligence (AI) is reshaping education, learning, and instruction, yet current research in this area is fragmented, often tool-specific, and dominated by short-term perspectives. This article develops a broader research agenda for AI and Education (AI&ED), bringing together Artificial Intelligence in Education (AIED) and AI literacy within an educational ecology framing. Using a collective writing methodology, an expert panel of eleven internationally recognised scholars from various disciplines within computer and learning sciences contributed ten standalone reflections on the challenges, opportunities, and transformations of AI&ED. Two additional leading scholars provided critical commentaries to strengthen the analysis. A thematic analysis of the contributions identifies five main challenges (learning and instructional practices and curricula, access and ethics, assessment and evaluation, research capacity, and stakeholder readiness), five areas of opportunity (enhanced pedagogies, innovation in design and research, support for learning processes, critical skills, and hybrid knowledge), and four transformational themes (AI technologies and the design of education, human-AI interplay, lifelong learning, and organisation of AI&ED research). The article proposes an educational ecology research agenda across macro (policy, research ecosystem, society), meso (curricula, institutions, leadership), and micro (instructors, learners, learning processes) levels. We argue for a future-oriented, critical, and inter- or multidisciplinary approach that recognises AI as a socio-technical assemblage and sustains educational values such as equity, democracy, and human dignity in postdigital societies.

I denna presentation kommer vi att göra en genomgång och analys av den internationella forskningen om litterär kanonbildning historiskt och i nutid. Studien utgör startpunkten för det nyligen påbörjade, och av Vetenskapsrådet finansierade, projektet Den litterära kanon i Sverige. Konsensus och konflikt i utbildningspolitik, offentlig debatt och pedagogisk praktik. Projektets syfte är att kritiskt kartlägga vad som egentligen står på spel i den pågående processen, receptionen och didaktiska iscensättningen av den statligt sanktionerade svenska kulturkanon som tillkännagavs i det s.k. Tidöavtalet 2022.

Syftet med denna delstudie är att skapa en kunskapsplattform som ska kunna förankra diskurser inom politik, debatt och pedagogisk praktik i forskning om kanonbildning. I delstudien ställer vi forskningsfrågor om när och hur forskning om kanonbildning började växa fram internationellt och i Sverige, vilka språk och kulturer som deltar i utformandet av forskning om kanonbildning, hur forskningen utmanar eller bekräftar etablerad kanonbildning, samt genom vilka format forskningen kommuniceras (bok/tidskriftsartikel).

Med inspiration av metoder för litteraturöversikter (t. ex. Arksey & O’Malley 2005; Booth m. fl. 2022) har vi i denna delstudie samlat in referenser från fem olika databaser med sökordet ”literary canon” utan ett förbestämt tidsspann. Sökstrategin har genererat ca 5000 referenser som sträcker sig tillbaka till 1788 och inbegriper en mångfald av länder och språk. Referenserna kategoriseras enligt ovan nämnda forskningsfrågor och visualiseras med verktyget Covidence. Resultaten kommer i ett första skede att analyseras utifrån litteratursociologiska teorier om hur litteratur cirkulerar globalt och skapar underordnade respektive överordnade diskurser och kulturer (se Cedergren & Lindberg 2023). Hur och i vilken mån de övergripande mönster som framträder ur materialet speglas i samtida diskussioner blir frågor att ta vidare till nästa fas i projektet.