When public authorities communicate about the complex societal matter of public safety through digital media, they do more than simply inform the public. They actively shape the conditions for civic dialogue, trust, and involvement. Understanding how authorities communicate is essential, as the ways in which public authorities operate and communicate have far-reaching implications for society. However, current research still overlooks how public authorities use digital media to communicate, participate, and foster engagement around public safety. Therefore, this compilation takes a participatory approach to examine how public authorities communicate complex societal matters on digital media.

To accomplish this aim, the Swedish Police Authority and its social media communication on creating a sense of public safety (known as trygghetsskapande in Swedish) are selected as the empirical case due to the societal responsibility and tasks that the authority is required to fulfill by law. Four papers examine the Swedish Police Authority’s social media communication to create a sense of public safety from different angles. The dissertation combines qualitative methodologies, such as interviews, framework analysis method, phenomenography, and qualitative content analysis, and critical making workshops as a participatory and explorative method, together with theories of experiences and sensemaking, to theoretically understand a sense of public safety. The findings demonstrate how public authorities, specifically the Swedish Police, can make sense of and enhance their social media communication regarding a sense of public safety through an ongoing process of de-/reconstructing (co)creation using the critical (un)making process framework.

The dissertation emphasizes the importance of public authorities communicating more openly on social media in order to (co)create a sense of safety with the public. It makes theoretical, methodological, and practical contributions with the critical (un)making process framework as a communicative process for co-creation and advances the fields of media studies, organizational, and strategic communication.

När myndigheter kommunicerar om den komplexa samhällsfrågan gällande trygghet via digitala medier gör de mer än bara informerar allmänheten. De formar aktiva förutsättningarna för medborgardialog, förtroende och engagemang. Det är viktigt att förstå hur myndigheter kommunicerar, eftersom myndigheternas sätt att arbeta och kommunicera har långtgående konsekvenser för samhället. Den aktuella forskningen om myndighets-kommunikation bortser dock fortfarande från hur myndigheter använder digitala medier för att kommunicera, delta och främja engagemang kring trygghet. Därför använder denna sammanläggningsavhandling ett deltagartillvägagångssätt för att undersöka hur myndigheter kommunicerar komplexa samhällsfrågor i digitala medier.

För att uppnå detta mål har Polismyndigheten och dess kommunikation i sociala medier för avsikt om att skapa en känsla av allmän trygghet (även kallat trygghetsskapande) valts som empiriskt fall på grund av det samhällsansvar och uppgifter som myndigheten är skyldig att fullgöra enligt lag. Fyra artiklar undersöker Polismyndighetens kommunikation i sociala medier för att skapa en känsla av allmän trygghet ur olika vinklar. Avhandlingen kombinerar kvalitativa metoder, såsom intervjuer, ramverksanalys, fenomenografi och kvalitativ innehållsanalys, samt critical making-workshops som en deltagande och utforskande metod, tillsammans med teorier om erfarenheter och meningsskapande, för att teoretiskt förstå en känsla av allmän trygghet. Resultaten visar hur offentliga myndigheter, särskilt polisen, kan förstå och förbättra sin kommunikation i sociala medier när det gäller känslan av allmän trygghet genom en pågående process av de-/rekonstruktion av (sam)skapande med hjälp av ramverket för critical (un)making process.

Avhandlingen betonar vikten av att offentliga myndigheter kommunicerar mer öppet på sociala medier om begreppet trygghet, för att (sam)skapa en känsla av allmän trygghet hos allmänheten. Den ger teoretiska, metodologiska och praktiska bidrag via critical (un)making process-ramverket som en kommunikativ process för samskapande, och på så vis bidrar till utvecklingen inom medievetenskap, organisationskommunikation och strategisk kommunikation.