I vänstervågens svall har ungdomens systemkritik avklingat, både i bemärkelsen kritik mot det kärnkraftsbaserade energisystemet och mot det politiska systemets väsen och funktionssätt. Främst 1940- och 1950-talisterna har ändrat inställning och blivit mindre systemfientliga. Men hur gick denna förändring i attityder egentligen till? Hur har synen på teknik och demokrati bland ungdomar förändrats senaste årtiondena? Med användning av SOM-institutets data 1987–2005 presenterar denna slutrapport resultat från en av de två delstudierna inom projektet ”Mot aktivism eller ointresse? Svenska ungdomars syn på demokrati och teknologi i ett internationellt och longitudinellt perspektiv”. Först föreslås teori och metod för att analysera det som i denna rapport kallas ”attitydepidemier”, att attityder sprider sig lavinartat, och genom dem etablering av vad samhällsforskare kallar ”stigberoenden”. Därefter studeras ålders- kontra generationsskillnader, liksom ett stort antal andra faktorer, med avseende på attityder till framför allt tekniken kärnkraft och demokrati eller demokratins funktionssätt i Sverige. Yngre visar sig vara de mest kritiska mot kärnkraften men de mest nöjda med demokratin, även om kön, riskuppfattningar, partianhängarskap och politisk positionering är några av de faktorer som också spelar roll i dessa analyser på individnivå. ”Epidemieffekten” och stigberoenden visar inte sin styrka i dessa individanalyser, men desto mer i analysen av tidsserier där dator- och IT-revolutionen visar sig mycket starkt förbunden med den starka tillväxten i kärnkraftsacceptans. Att använda nya kommunikationstekniker hänger på något sätt samman med minskning av teknikfientlighet även till kärnkraften. Men många orsakssamband i denna attitydmässiga och teknisk-politiska ”kulturrevolution” är fortfarande outforskade.