Denna undersökning behandlar gymnasielärares arbete med att möta den kulturella mångfalden som finns i den svenska skolan idag, samt hur de arbetar med elevers identitetsbildning i historieundervisningen. Lärarnas sätt att arbeta med elevers historiemedvetande är avgörande för hur de formar undervisningen till att skapa möjligheter för elever att bilda och utveckla sin identitet. I studien framställs detta i form av kvalitativa intervjuer med tre verksamma lärare. Studien syftar till att undersöka hur lärare undervisar i historia utifrån elevers olika identiteter, samt hur lärare nyttjar elevers bakgrund och berättelser i undervisningen. Uppsatsen bygger på tidigare forskning kring historiemedvetande, identitet och mångkultur. I undersökningen visas de utmaningar som lärarna ställs inför vad det gäller att tolka begreppet historiemedvetande och kunna tillämpa ett arbetssätt utifrån styrdokumenten. Detta förblir problematiskt eftersom begreppet anses som otydligt definierat i styrdokumenten. Undersökningen visar även att lärare utmanas med att möta den kulturella mångfalden som finns i det svenska samhället. Utifrån de intervjuade lärarnas beskrivningar kring sitt sätt att undervisa i historia visas en del faktorer som spelar roll i att skapa ett interkulturellt lärande och att motverka de utmaningar som dem ställs inför. Dessa faktorer kan uppfattas bero på elevernas saknade färdigheter från grundskolan och lärarnas begränsade undervisningstid, men även deras saknade färdigheter i att undervisa i ett mångkulturellt klassrum och medvetenhet kring sitt urval av ämnesstoff vars syfte är tydligt anpassat för elevers identitetsbildning. Dessa faktorer har en avgörande roll för att ett interkulturellt lärande ska tillämpas. Utifrån dessa orsaker resulterar lärarna att utmanas med att möta den kulturella mångfalden och där historieundervisningen förhåller sig till ett eurocentriskt perspektiv.