Matematiskt särbegåvade elever definieras som de individer som har en djupare förståelse för matematikämnet än normalt. De anpassningar dessa elever behöver skiljer sig från hur elever med svårigheter inom ämnet stöttas. Att modifiera undervisningen till en högre abstraktionsnivå är inte enkelt. Att dessutom upptäcka vilka individer i klassen som är i behov av sådan anpassning är inte heller självklart. Syftet med denna studie är således att belysa vad didaktisk forskning säger om hur matematiskt särbegåvade elever kan identifieras och genom anpassningar utmanas. Metoden för analysen är en genomförd litteraturstudie där både svensk och internationell forskning analyserats. Materialet har granskats genom närläsning och komparativ analys.  

Det analyserade materialet pekar på att en matematiskt särbegåvad elev är nyfiken, effektiv, snabbtänkt och har hög logisk resonemangsförmåga. Dock är dessa elever individer vilket gör att identifiering inte enbart kan ske genom beteendedrag utan behöver kompletteras med tester. Hur matematiskt särbegåvade elever ska utmanas för att nå sin fulla potential råder det delade meningar om. Analysen av den valda forskningen pekar dock på att dessa elever, oavsett anpassningar, mår bra av att vara inkluderade i klassgemenskapen och inte särbehandlas i för stor utsträckning. Studien påvisar också att Sverige behöver mer forskning på området då flera andra länder ligger före i arbetet med hur skolan ska anpassa verksamheten för matematiskt särbegåvade elever.