För att transition från sjukhusvård till vård i hemmet hos ett barn med nyanlagd trakeostomi ska bli effektiv och smidigast möjlig bör vården av dessa barn och familjer individanpassas. Varje familj bör i ett tidigt skede erbjudas ”förväntningssamtal” där parterna delger sina förväntningar på varandra. Familjerna bör även stöttas med andra samtal för att mötas i deras krisarbete samt erbjudas dialog och uppföljning under hela sjukhusvistelsen. Familjerna bör ges möjlighet att i ett tidigt skede ta del av den tänkta behandlingsplanen för barnet och därmed skapa en delaktighet och engagemang hos föräldrarna för att sjukhusvistelsen ska bli kortast möjlig. Detta i sin tur kan bidra till att skapa en naturlig förståelse för den vård i hemmet som i ett senare skede ska bedrivas av föräldrar och assistenter, därmed får föräldrarna dessutom möjlighet att i ett tidigt skede läras upp. Vidare bör kommunerna, som ansvarar för att tillhandahålla familjerna och barnet assistans i hemmet, i ett tidigt skede involvera familjen och sjuksköterskorna vid urval av tilltänkta assistenter till uppdraget. Genom att involvera föräldrarna i ett tidigt skede kan föräldrarna komma att känna ett större engagemang. Detta kan även bidra till att föräldrarna kan få ett större förtroende för assistenterna vilket kan ge goda förutsättningar för att korta ned upplärningsfasen och därmed sjukhusvistelsen. Relevant kompetens och erfarenhet hos sjuksköterskor är en förutsättning för att undvika utdragen sjukhusvistelse samt att kunna betrygga familjer och assistenter som barnets primära omsorgspersoner för att de i ett senare led ska kunna möta situationer och ta livsavgörande beslut i hemmet. Att vårda barn med nyanlagd trakeostomi inför transition till hemmet innebär ett stort ansvar. Riktig och likvärdig information ska ges vid upplärning till föräldrar och assistenter samtidigt som det ska möjliggöras för en bemästring inför ägarskap till att vara föräldrar och assistenter till ett barn med speciella behov.