Denna undersökning behandlar litteraturundervisningen i svenskämnet. Syftet är att undersöka hur konkreta undervisningsmoment kopplat till skönlitteratur utformas av lärare för att väcka elevers motivation för läsning av skönlitteratur. Det är även att studera hur och på vilken grund lärare väljer ut den skönlitteratur som behandlas i undervisningen. Frågeställningarna är följande: 1. Hur utformar lärare undervisningsmoment kopplade till skönlitteratur för att främja elevers läsmotivation? Och hur anpassas läsinsatser efter elevers behov och motivation? 2. Vilka faktorer anser lärare är viktiga för elevers läsmotivation? 3. På vad, förutom kursplanen i svenska, baserar svensklärare i årskurs 4-6 sitt val av skönlitteratur som behandlas i undervisningen? Brousseaus Didaktiska situationer samt Rosenblatts Receptionsteori har använts som teoretisk ram. För att samla in data genomfördes semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem svensklärare i årskurs 4-6. Resultatet visar att litteraturundervisningen gått från att till stor del bestå av elevers individuella läsning till att allt mer skönlitteratur behandlas gemensamt genom högläsning och diskussioner i helklass eller grupp. Detta dels på grund av att lärarna har svårt vid delegeringsfasen att få eleverna att ta på sig ansvaret för uppgifter kopplat till den individuella läsningen. Vidare visar undersökningen även att författarbesök kan ha en positiv effekt på elevers läsmotivation. Att eleverna får se att det finns en verklig person med ett budskap bakom texten kan alltså leda till att elever utvecklar ett läsintresse.