Bakgrund: Ortopedingenjören har som uppgift att med sin kompetens och erfarenhet tillhandahålla en ortopedteknisk lösning som motsvarar patientens behov och önskemål. Handlingsutrymmet är det utrymme som en ortopedingenjör har till att ta självständiga beslut i sin yrkesutövning och är därmed summan av kompetens, bedömningar och rutiner inom verksamhetens ramar. 

Syfte: Syftet med examensarbetet är att öka kunskapen om ortopedingenjörens upplevda handlingsutrymme i Sverige och Norge i relation till förskrivningsregler för protes på nedre extremiteter. 

Metod: Examensarbetet baserades på en enkätundersökning med frågor gällande ortopedingenjörens upplevda handlingsutrymme utifrån mixed method. Enkäten publicerades via SOIF, Facebook gruppen Ortopedteknik i Sverige och NITO ortopedi. 

Resultat: Faktorer som formade handlingsutrymmet, i situationer när ortopedingenjören upplevde stort inflytande, var främst patientrelaterade. De faktorer som beskrevs forma handlingsutrymmet vid upplevelsen av mindre inflytande var främst ekonomi och lagar/riktlinjer. Majoriteten av ortopedingenjörerna upplevde att de ofta kunde uppfylla patientens önskemål med avseende på sitt handlingsutrymme. Det förekom en delad mening om en förändring i förskrivningsprocessen behövde ske eller ej. En stor del av ortopedingenjörerna upplevde att de alltid haft möjlighet att påverka ett beslut vid förskrivning av en protes eller proteskomponent, medan ett mindre antal ortopedingenjörer har upplevt en eller flera situationer där beslutet inte kunnat påverkats.

Slutsats: Ortopedingenjörer har varierande upplevelser gällande sitt handlingsutrymme, faktorer som formar handlingsutrymmet och möjligheten att påverka handlingsutrymmet vid förskrivning av proteser för nedre extremiteter. 

Background: The task of the prosthetist is to provide an orthopaedic solution that meets the patient´s needs and wishes with expertise and experience. The discretion of action is the space that a prosthetist must make independent decisions in his professional practice and are thus the sum of skills, assessments and procedures within the discretion of the business.

Purpose: The purpose of the study was to increase knowledge of the prosthetist perceived discretion in Sweden and Norway in relation to the prescription rules for lower limb prosthetics. 

Method: The study was based on a survey that addressed questions regarding prosthetist perceived discretion for action through a mixed method. The survey was published via SOIF, the Facebook group Orthopaedics in Sweden and NITO orthopaedics.

Results: Factors that affected the action of discretion, in situations when the prosthetist experienced great influence, were mainly related to the patient. In opposite, when the prosthetist experienced less influence, the main factors that affected a decision regarding a prosthetic where economy and laws/guidelines. The majority of prosthetists felt that they were often able to fulfil the patient’s request regarding to their discretion of action. In consideration to if the prescription process were in need of change or not, the opinion was divided. Many of the prosthetists have always experienced that they’re in charge of decision making or at least have been able to affect the decision. While a small number of prosthetists have experienced one or multiple situations where they could not affect the decision. 

Conclusion: Prosthetists have varying experiences regarding their discretion, factors that shape the discretion and the ability to influence the discretion when prescribing prosthetics for lower limb.