Den ursprungliga tanken med studien var att studera hur riksdagsledamöterna framställer unga förövare i våld i nära relation. Utifrån resultatet fick syftet med studien revideras och ändrades till att studera hur riksdagsledamöterna beskriver förövaren i mäns våld mot kvinnor. En analys genomfördes utifrån en särskild debatt i riksdagen om mäns våld mot kvinnor och åtta motioner ifrån respektive deltagande parti som berör ämnet våld i nära relationer. Frågeställningarna som valdes ut att besvaras i undersökningen är: Hur framställs förövaren i den särskilda debatten och motionerna? Framställs unga förövare som en egen grupp i den särskilda debatten och motionerna? Frågorna besvaras genom en kritisk diskursanalys, diskurserna byggs upp av analyser utifrån vad som anses vara underförstått, vad som görs illegitimt samt subjektspositioneringar i debatten och motionerna. Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer. Ett framgångsrikt våldsförebyggande arbete kräver därför mycket större fokus på detta. (Kanakaris, 2020). De fem diskursiva mönster som återfunnits i uppsatsen är: Den osynliga förövaren, Den manliga förövaren, Den personliga förövaren samt Den kriminella förövaren. Det femte och sista mönstret, Den unga förövaren, har valts utifrån studiens syfte. Resultatet i uppsatsen indikerar på en avsaknad kring diskurser om den unga våldsutövaren samt unga parrelationer. Uppsatsen har ett feministiskt perspektiv, som eftersträvar att jämlikheten mellan män och kvinnor ska förbättras.