Syftet med denna uppsats är att, med hjälp av skolans styrdokument och intervjuer med lärarei årskurs 7–9, undersöka vems historia, som ska/kan läras ut, och vems historia som faktisktlärs ut. Syftet är också att ta reda på varför de utvalda lärarna väljer det innehållet de gör, omelevernas etniska bakgrunder påverkar det valet och på vilket sätt i så fall. Studien undersökerockså hur lärarna arbetar med att inkludera olika kulturer i sin undervisning.Undersökningen bygger på en innehållsanalys av det centrala innehållet för historia ochkvalitativa semistrukturerade intervjuer med historielärare som undervisar i årskurs 7–9.Studien vilar på Vanja Lozics teorier om att historieundervisningen är identitetsskapande, menatt historieundervisningen trots det oftast ändå är eurocentrisk.Resultatet av undersökningen bekräftar Lozics teori om att historieundervisningen äreurocentriskt. Detta trots att denna undersökning visar att det centrala innehållet erbjuder fleramöjligheter till att ta upp andra kulturer. Flera av lärarna tar dock ändå upp en del olika kulturer,medan några gör det i väldigt liten uträckning. Här kan man ana ett samband mellan hur mångakulturer de tar upp i sin undervisning och vilken syn de har på styrdokumenten. Samtliga lärareförsöker dock att inkludera sina elevers kulturella bakgrunder i sin undervisning, men i de flestafall sker det mer i förbifarten. Faktorerna som styr lärarnas val av kulturer att ta upp iundervisningen är många och elevernas kulturella bakgrunder är bara en del i det. Det blir ocksåtydligt att undervisningen om andra kulturer påverkar lärarnas arbetssätt på flera sätt