Syftet med litteraturstudien är att undersöka om högläsning stödjer elevers utveckling av läsförmågan i årskurs F-3. Studien behandlar på vilka olika sätt läraren kan arbeta med högläsning med elever. Den behandlar även hur högläsning bidrar till utvecklingen av läsförmågan för elever med och utan lässvårigheter.

Materialet består av 11 vetenskapliga artiklar publicerade i USA och Storbritannien. Resultatet visat att undervisning med högläsning kan göras på olika sätt genom att tillämpa olika strategier och metoder. För att undervisningen ska bli så givande som möjligt visar resultatet att läraren behöver fundera över vilka förmågor som ska utvecklas och därefter anpassa högläsningen till undervisningen. Hos elever med lässvårigheter är det av stor vikt att stödja genom modellering och upprepad läsning. Att låta eleverna exponeras för högläsning skapar förutsättningar för att de ska bli goda läsare. Högläsning är en aktivitet som bedrivs på olika sätt i olika undervisningssammanhang. Den utvecklar elevers läsförmåga genom bland annat avkodning och textförståelse.

Det sociokulturella perspektivet ligger som grund för studien. Sammanfattningsvis har samspelet mellan lärare och elever visade sig vara en viktig del av högläsningsundervisningen. Utöver högläsningen måste elever även få tillfällen att bearbeta vad som lästs. Beroende på vilka förmågor eleverna ska utveckla kan detta ske på olika sätt, exempelvis genom att ställa olika sorts frågor och modellering.