Resultaten från projektet ”High Chaparral, historiekommunikation och formell/informell utbildning” pekar på såväl utmaningar som möjligheter i samarbetet mellan skola och historiekommunicerande edutainmentinstitutioner. Relationen till historien odlas på många samhälleliga arenor. I studien står västerntemaparken High Chaparral i fokus. Parken har traditionellt erbjudit underhållning men har, särskilt sedan 2013 och framåt, tagit aktiva steg mot att bredda sig genom att arbeta efter ledorden lärande, äkthet och delaktighet. Som del av satsningen erbjuder parken numera särskilda upplägg för skolor som besöker parken, där tanken är att lek och lärande ska gå hand i hand. Satsningarna har primärt riktats mot årskurserna 4–6.

I temaparken blandas inslag av fakta och fiktion. Historisk faktainformation om 1870-talets USA erbjuds framförallt genom informationsskyltar, men förekommer också i vissa aktiviteter. Barnens förkunskaper om tidsperioden framstår dock generellt vara grunda, vilket delvis kan förklaras med att skolans styrdokument för årskurserna 4–6 inte omfattar parkens tematik. Skolans styrdokument för ämnet historia omnämner utöver faktakunskaper även färdigheter. Parkens aktiviteter förefaller dock inte heller anknyta till de delar av styrdokumenten som kretsar kring historiska färdigheter, vilka syftar till att utveckla verktyg för historiskt tänkande. Parkens förståelse av vad historiska färdigheter är tycks primärt vara inriktad på att barnen själva ska få pröva aktiviteter relaterade till den tidsepok temaparken speglar. Även om lärande är ett ledord för temaparkens ledning verkar begreppet vara fyllt med en egen förståelse av vad detta begrepp innebär. Länkningen till skolans styrdokument har i dessa delar stor utvecklingspotential.

De föreställningar om tidsepoken som de besökande barnen både relaterar till och tar med sig från parken bygger på populärkulturens bilder av Vilda Västern; sådana som förekommer i till exempel västernfilmer, tv-serier, tecknade serietidningar eller datorspel. Under studiens gång har temaparkens ledord äkthet därför kommit att framträda som viktigt att också studera för att få en mer fullödig bild av hur barnen relaterar till historien i mötet mellan skola och temapark. Studien visar att barnen primärt knyter an till det de känner till sedan tidigare, vilket har visat sig vara just populärkulturens bilder av tidsepoken. Det tycks också vara denna typ av konstruktiv autenticitet, där betraktaren är en aktiv part i värderingen av autenticiteten, som parken primärt är inriktad på att underblåsa i sitt arbete med ledordet äkthet. Objektiv autenticitet, där autenticiteten istället fastställs av expertis, tycks i hög grad vara frånvarande.

Detta betyder inte att barnen inte lär sig något vid ett besök i parken. Barnen uppvisar stor entusiasm för parkens tematik. Barnen relaterar också till historien genom att länka det de upplever till sina tidigare erfarenheter. Slående i studien är dock hur lärandet i en historisk temapark som High Chaparral inte enbart kretsar kring historia. Flera möjligheter till andra former av lärande, bortom historieämnet, förekommer. Såväl lärande kring engelska språket, fysik och idrott har noterats. Ett besök hos en aktör som spontant kan ses som strikt historierelaterad, kan i själva verket generera ett snarast ämnesöverskridande lärande.