Krav om främjandet av förståelse för andra och förmåga till inlevelse ur läroplanens värdegrund, är några av de skrivningar som kan anses emanera ur empatibegreppet. Detta medför att empati utgör en grundläggande del av skolans värdegrunduppdrag. Vetenskapligt framtagna tillvägagångssätt för att införliva kraven om empati i samhällskunskapsämnet har dock inte etablerats av den empiriska vetenskapen. Därmed är den föreliggande studiens syfte att bidra med kunskap om gymnasieverksamma samhällskunskapslärares praktik i relation till den svenska läroplanens empatifrämjande skrivningar. Studien avser mer specifikt att undersöka om samhällskunskapslärares arbetssätt, vad som understödjer eller komplicerar detta arbete, samt under vilka förutsättningar arbetet, i relation till verksamhetens beskaffenheter, genomförs. Därför tillämpar denna studie ett kvalitativt metodval, med grundad teori som metodansats. Därtill utgörs studiens empiriska material av tio semistrukturerade intervjuer med gymnasieverksamma samhällskunskapslärare.

Resultatet visar att en samhällsempatisk undervisning utgörs och är beroende av arbetssätt, verksamhetsrelaterade förutsättningar, undervisningsmöjligheter och undervisningssvårigheter. Ett samhällsempatiskt arbetssätt består av interaktiva och reflekterande moment, som syftar till att elever lär sig om, förstår och känner för andra människor, samt en elevanpassad undervisning. Förutsättningarna för en empatifrämjande undervisning grundar sig även i verksamhetens styrning. Mer specifikt förutsätter ett sådant arbete från skolverksamheten att praktisk stöttning erbjuds, en organisatorisk planering av genomförandet av värdegrundsarbetet är etablerad och att värdegrundsmålen är anpassade efter skolans verklighet. De faktorer som kan komplicera den empatifrämjande undervisningen grundar sig i icke-empatiska normer och kulturer bland eleverna, samt bostads- och skolsegregationen. Dessa undervisningssvårigheter utgör å andra sidan även undervisningsmöjligheter, eftersom motarbetandet av dessa hinder förutsätter ett empatifrämjande arbete. Detta arbete möjliggörs ytterligare av att det centrala innehållet för samhällskunskapskurserna överlappar med demokratiska värden ur läroplan och lagstiftning.

The fostering of an understanding for other people and the ability to empathize, from the Swedish curriculum, indicates that empathy is a vital part of the Swedish school system’s fundamental values. However, a scientifically developed approach to incorporating empathy in social studies subject teaching has not been established by the empirical sciences. Therefore, this study aims to contribute with knowledge of how social studies teachers at Swedish upper secondary school work in relation to the fostering of empathy, as formulated in the curriculum. The study therefore seeks to give insight into how social studies teachers work to invoke the empathic fundamental values of the curriculum, the aspects that can facilitate or obstruct said teaching, as well as under which workplace-related circumstances the work is carried out. In order to examine the experiences of social studies teachers in said regard the study applies a qualitative method, along with a grounded theory approach. In addition, ten semi-structured interviews with social studies teachers at upper secondary school constitute the empirical data of this study. 

The results of this study show how empathic social studies teaching consists of and is dependent on work procedures, work-related circumstances, teaching opportunities, and teaching difficulties. Work procedures related to empathic social studies teaching consists of interactive and reflective teaching activities, which aim to foster knowledge of, understandings, and feelings for other people. The prerequisites for such teaching depend on the structure of the establishment. More specifically, empathic social studies teaching is reliant on that the workplace facilitates practical support, a work plan for the implementation of values fostering, and that the goals of the fundamental values are based in the school’s reality. On a different note, the factors that can complicate empathic social studies teaching stem from non-empathic norms and cultures among students, as well as housing and school segregation. Then again, these teaching difficulties also count as teaching opportunities, since the counteracting of said difficulties involves empathic value teaching. This teaching is further made possible due to how democratic value writings from the curriculum and legislation overlap with the core content of the subject.