Syftet med studien är att bilda kunskap om förskollärares upplevelser av lyssnande till de yngsta barnen samt hur de menar att lyssnande kan leda till att barn blir delaktiga i utformningen av utbildningen. Studien är kvalitativ och sex semistrukturerade intervjuer har genomförts för att kunna bilda kunskap om förskollärares berättelser och upplevelse. Den teoretiska utgångspunkten är fenomenologi och resultatet har bearbetats genom en tematisk analys utifrån det fenomenologiska begreppet livsvärld, då berättelserna utgår från förskollärarnas egna livsvärldar. 

Resultatet visar att barn har många olika uttryckssätt där även humor, integritet och kroppsligt avstånd belystes som uttryckssätt. Förskollärarna upplever ibland en svårighet i att lyssna in och upptäcka dessa uttryck. Fokus blir då i stället på att barn ännu inte utvecklat det verbala språket samt att förskollärna ibland kan känna en otillräcklighet i att hinna lyssna in de yngsta barnens uttryckssätt. Resultatet visar också att pedagogisk dokumentation och en tillgänglig miljö är användbart för att möjliggöra lyssnande och delaktighet. Det visar sig även att förskollärare upplever att det är betydelsefullt att vara närvarande och lyhörd för att kunna lyssna in barns olika uttryck.