Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare förstår och förhåller sig till yngre barns motstånd i övergångar mellan aktiviteter och rutiner som är initierade av förskollärare. Frågeställningarna i studien fokuserar på förskollärares beskrivningar av barns motstånd kring övergångar mellan aktiviteter och hur de beskriver att de bemöter motstånden samt vilken makt som framträder i förskollärarnas beskrivningar. En kvalitativ metod har använts och består av sex semistrukturerade intervjuer med förskollärare som arbetar på avdelningar med ett och tvååringar. Studiens teoretiska utgångspunkt hämtar sin inspiration från filosofen Michel Foucaults tankar kring begreppen makt och motstånd. Resultatet har analyserats fram genom en tematisk analys. Resultatet visar att barn gör motstånd på olika vis, bland annat känslomässiga, fysiska och tysta. I förskollärarnas beskrivningar av hur de bemöter barns motstånd framkommer olika strategier och makttekniker. I resultatet framkommer även trygghetens betydelse för barns motstånd samt att rutinerna som verksamheten vilar på kan hindra att yngre barns visade motstånd leder till inflytande över sin utbildning.