En viktig grund för elever att lösa addition- och subtraktionsuppgifter är att tillägna sig tals additiva del-helhets relationer. Genom att se delar och helheten och förstå relationen dem emellan underlättar det för elever att lösa additions- och subtraktionsuppgifter på ett framgångsrikts sätt. För att detta ska ske behöver de få en undervisning som är utformad på ett sätt som gör det möjligt. Syftet med studie är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv få en bild av hur undervisning av tals del-helhetsrelationer kan se ut i förskoleklass och årskurs 1. Analysen har gjorts med hjälp av Mediating Primary Mathematics (MPM) utifrån vilka artefakter och notationer lärarna använder och hur de medierar det matematiska innehållet. Resultatet visar bland annat skillnader i om artefakter och notationer var strukturella eller inte. Det visar också skillnader i hur lärare visar på generalisering i matematiska metoder; i vissa undervisningsepisoder gjordes det inte alls medan i vissa kunde man se det i större utsträckning. Resultatet indikerar att det finns skillnader i hur lärare skapar matematiska samband, bland annat sambanden mellan artefakter och notationer samt i vilken utsträckning lärare tar tillvara på och bygger vidare på elevinspel.

An important basis for students to solve problems of addition and subtraction, is having learned part-whole relations of numbers. Seeing parts and the whole, and understanding their relation, makes solving addition and subtraction successfully easier for students. To achieve this, they need instructions which are structured in a way that enables this. The aim of this study is to observe through a sociocultural perspective how part-whole relations of numbers is taught in primary school. The analysis has been done with the help of Mediating Primary Mathematics (MPM), taking into consideration which artefacts and inscriptions teachers use and how they mediate the mathematical content. The result shows, among other things, whether artefacts and inscriptions were or weren’t structural. It also shows differences regarding how teachers demonstrate generalizations within mathematical methods; in some lesson episodes it never occurred but in others it was more frequent. The result indicates that there are differences regarding how teachers build mathematical connections, including the connections between artefacts and inscriptions, and to which extent teachers make use of, and build on, students’ contributions.