Sverige har genomgått en stor och snabb samhällsförändring i ett multikulturellt avseende. Till följd av ökad migration de senaste decennierna har Sverige blivit mer mångkulturellt och språksituationen förändrats. Detta får direkta konsekvenser för lärare som får en större ansvarsbörda utan att besitta lämpliga verktyg. I denna litteraturstudie behandlas hur forskning beskriver flerspråkighet och språkutveckling samt hur flerspråkighet kan användas som en resurs för lärare och elever. Syftet med den här litteraturstudien är att undersöka och analysera forskning om hur lärare kan främja flerspråkiga elevers språkutveckling i yngre elevers undervisning. Syftet besvaras utifrån följande frågeställningar:

·       Hur kan flerspråkiga elevers språkliga tillgångar tas till vara på med hjälp av transspråkande undervisning?

·       Hur kan lärare stötta flerspråkiga elever i deras språkutveckling?

Materialet som används i litteraturstudien är insamlat via sökningar i databaser och grundar sig i nationell och internationell forskning. Resultatet baserar sig i det sociokulturella perspektivet och synliggör hur flerspråkiga elevers språkinlärning gynnas av samspel och interaktion i samverkan med mer språkkunniga individer. I resultatet framhävs även vikten av att elevers språkliga tillgångar ska komma till användning för att gynna deras språkutveckling såväl som identitet. Transspråkande i undervisningen beskrivs som effektivt för att gynna flerspråkiga elevers språkinlärning, men det framkommer även att lärare upplever att de saknar verktyg för att förvalta elevernas flerspråkighet som en resurs i klassrummet. En slutsats som dragits är att synen på flerspråkighet som resurs behöver få ett fullständigt erkännande i läroplanen för att lärare ska ges förutsättningar att kunna stötta flerspråkiga elever i sin språkutveckling.