Syftet med denna litteraturstudie är att belysa utomhuspedagogikens positiva och negativa faktorer, samt dess påverkan på elevers inlärningsförmåga. Litteraturstudien är genomförd genom en kvalitativ metod, där både svensk och internationell forskning har granskats, för att få ett bredare perspektiv på ämnet. Studien fokuserar på NO-ämnena, främst biologi, i 4–6. Flertalet studier visar att utomhuspedagogiken har en positiv inverkan på elevers inlärning, välmående samt samarbete. Dock har det visat att det krävs en växelverkan mellan olika lärmiljöer, både inomhus och utomhus, för att uppnå ett maximalt lärande. Trots denna bakgrund bedrivs det, enligt forskarna, inte tillräckligt mycket undervisning utomhus i dagens grundskola. Forskningen lyfter upp flertalet hinder med att bedriva undervisningen utomhus där lärarens osäkerhet är en av dem. Andra hinder som framkommer är tidsbristen, elevernas ovana att vistas i naturen, rädslor i samband med detta samt att eleverna inte ser utomhusundervisningen som ett lärtillfälle. Forskningen är entydig med de positiva aspekter som finns med utomhuspedagogiken. Utomhuspedagogiken ökar elevernas intresse och inlärning för biologiämnet, dessutom har begreppsförmågan och beteendet visat på positiva påföljder genom naturmöten. Sammantaget motiverar detta till varför utomhuspedagogiken behöver ta en större plats i dagens skola. Däremot, för att få en mer rättvis överblick över de möjligheter och hinder som finns behövs det mer longitudinell forskning inom utomhuspedagogiken. Lärare och skolledningar behöver uppmärksamma de positiva aspekterna av utomhuspedagogiken istället för att låta de påstådda hindren stå i vägen för elevernas kunskapsutveckling.