Syftet med denna kunskapsöversikt är att belysa hur förbättringskunskapen utvecklats i den svenska hälsovård- och välfärdssektorn, och vilka implikationer förbättringskunskap kan ha för projektet ”Barnens Bästa Gäller! i Kronoberg” (BBGiK). Rapporten avslutas med en diskussion om de möjligheter och utmaningar som påverkar projektet. Förbättringskunskap är nära besläktat med kvalitetsutveckling, och är numer vanligt förekommande i hälso- vård- och välfärdsorganisationer. De lagar och regelverk som styr innefattar skyldigheter att bedriva kvalitetsutveckling, och Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9) gäller för både vård- och omsorgsorganisationer.

Rapporten lyfter fram förbättringskunskapens ursprung, dess forskningsanknytning och evidens och utveckling och övergång till vård- och välfärdsorganisationer. När förbättringskunskap fått fäste i den kunskapsintensiva evidensbaserade vårdsektorn och förbättringsarbeten började bli mera vanligt, uppstod frågor om hur förbättringsmetoder fungerar. Flera av de tidiga aktörerna inom förbättringskunskap var läkare och sjuksköterskor, och därför blev det angeläget att även arbetet med förbättringar kunde betraktas utifrån evidenskrav. Runt sekelskiftet 2000 började de första forskningspublikationerna dyka upp. En av förbättringsforskningens stora utmaningar är att utveckla vetenskaplig robust kunskap, och en vanlig kritik har varit att en svag vetenskaplig och teoretisk grund.

I rapporten har befintlig litteratur producerad i Sverige, i form av böcker och bokkapitel, avhandlingar och artiklar, sammanställts och analyserats avseende publikationsfrekvens över tid och innehåll (tema). Sammanställningen lyfter fram studier som har extra relevans för projektet, såsom samverkansprojekt och olika ansatser att överföra och anpassa förbättringskunskap till den sociala sektorn. Mellan åren 2007–2020 utkom 30 böcker, bokkapitel och enklare skrifter. De flesta är läroböcker i form av antologier skrivna för vårdens professioner och handlar ofta om grundläggande förbättringskunskap. 32 avhandlingar från nio svenska lärosäten identifierades, den första från 2003. Flera avhandlingar intar organisationsperspektiv, men även ledarskap, patientsäkerhet och patientinvolvering/delaktighet förekommer. Totalt 210 artiklar identifierades publicerade mellan 1992 och 2020, med flest antal (n=166) efter 2011. Tematiseringen resulterade i sex olika teman: 1) Systematiskt och värdeskapande förbättringsarbete; 2) Samverkan mellan organisationer och vårdgivare; 3) Användning av förbättringsmetoder och (teoretiska) modeller; 4) Ledarskap och lärande; 5) Mätningar, kvalitetsregister och uppföljning; samt 6) Personinvolvering och patientsäkerhet.

Delaktighet och samskapade är en tydligt ökande trend inom vården. Samtidigt har det inom sociala verksamheter länge ansetts viktigt att beakta personers rättigheter och möjligheter till inflytande. Sammanställningen pekar mot en utveckling där samverkan mellan organisationer och samskapande med dem vård och omsorg är till för blir en allt viktigare faktor. Detta är en viktig aspekt för projektet BBGiK, som spänner över flera olika verksamheter och organisationer. Det är alltid en utmaning när olika verksamheter tillsammans ska hitta fungerande lösningar. Denna utmaning blir inte mindre av att de kommer ifrån olika kunskapstraditioner, men i projektet finns förutsättningar för gemensamt lärande runt en gemensam modell. En förutsättning för att lyckas med förbättringsarbete är ett aktivt ledarskap, och strävan mot samma gemensamma mål: ”att skapa en trygg och säker uppväxt för VARJE barn genom främjande, tidiga och samordnade insatser”.