Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till och arbetar med barn som utmanas i det sociala samspelet. Studien är kvalitativ och genomfördes via två ostrukturerade fokusgruppsdiskussioner med sju förskollärare, för att undersöka förskollärares upplevelser av syftet. I studien har en fenomenologisk ansats använts, där fokus har varit på begreppen livsvärld och den levda kroppen i resultat samt diskussion. Resultatet bearbetades genom en tematisk analys där förskollärarnas berättelser utgår från deras egna och gemensamma livsvärldar. 

Resultatet indikerar att förskollärare upplever stor variation av hur barn utmanas i det sociala samspelet. Tyngdpunkten läggs vid vilka förhållningssätt individuella förskollärare och arbetslag tillämpar i olika situationer som uppstår i förskolans vardag. Resultatet visar också att förskollärare reflekterar kring vilka kompetenser de kan använda sig av och hur de utvecklar samsyn beroende på situation. Alla underliggande kompetenser och förhållningssätt kan relatera till det återkommande begreppet lösningsorienterat förhållningssätt. Det framgår även att det är förskollärarens ansvar att alla barn ska få en utbildning som är anpassad efter deras behov oavsett svårigheter.