Syftet med studien är att ur ett poststrukturalistiskt perspektiv genom förskollärares berättelser undersöka varför och hur förskollärare medvetet har valt att använda återanvändningsmaterial i utbildningen. I förskolan är det av stor betydelse att förmedla hur det kan bidra till hållbarhet, vilket skapar en grund för den kunskap barn behöver ha med sig i framtiden. Studien innehåller två frågeställningar: Vad berättar förskollärare om varför de har valt att använda återanvändningsmaterial i undervisningen? Vad berättar förskollärare om hur de har valt att använda återanvändningsmaterial i undervisningen? I studien ingår fyra verksamma förskollärare från tre Reggio Emilia inspirerade förskolor i samma kommun.En kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har använts. I resultatet framgår att det krävs en samsyn hos förskollärare när det handlar om att förmedla hållbarhet i förskolans utbildning och miljö. När återanvändningsmaterial används i undervisning bidrar det till såväl utforskande, kreativitet som fantasi hos barnen. Studien utgår från ett poststrukturalistiskt perspektiv, där ett rhizomatiskt lärande synliggörs, vilket innebär att tänkande och kunskap förgrenar sig i olika kedjor som inte är linjära eller hierarkiska.