Högläsning är vanligt förekommande i klassrummen och kan används i undervisningen för att utveckla olika förmågor i ämnet svenska. För att högläsning ska vara gynnsam krävs det att den är planerad och har ett tydligt syfte. Studiens syfte är att undersöka några lärares uppfattningar om och arbetssätt med högläsning i årskurs 3 för att stödja elevers utveckling av läsförståelse. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet för att lyfta betydelsen av att elever lär sig av och tillsammans med andra. Materialet i studien grundar sig i semistrukturerade intervjuer där fem lärare som för tillfället arbetar i årskurs 3 intervjuades. I resultatet framgick det att deltagande lärare uppfattar att högläsningen är betydelsefull för utvecklingen av läsförståelse eftersom eleverna får ta del av ord, meningsbyggnad och texters innehåll. Högläsning bidrar till att eleverna får lyssna på hur en god läsare läser vilket bidrar till att eleverna senare anammar det till sin egen läsning. Högläsning är också ett sätt för eleverna att få mer motivation till läsningen vilket är viktigt för läsförståelsen. Lärarna beskriver att de arbetar med högläsning under fruktstunderna men också genom bland annat Läsfixarna, Text Talkoch Boksamtal. De beskriver samtal i samband med högläsning som en givande faktor till utveckling av läsförståelse då det bidrar till reflektioner och diskussioner om innehållet.