Studien syftar till att undersöka hur förskollärare beskriver sitt förhållningssätt till matematikundervisning samt hur förskollärare kan utmana barns matematiserande i förskolan. Genom en kvalitativ metod genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. Samtliga förskollärare är legitimerade och verkar aktivt i förskolans verksamhet. I studiens resultat framkommer att några förskollärare inte bär med sig en positiv inställning till matematik från sin tid i skolan, däremot anses detta inte behöva påverka den professionella yrkesrollen utan de vill inspirera barn till en positiv syn på matematik. En förskollärare beskriver att barn behöver bemötas individuellt och att förskollärare behöver ha kunskap om barnens tidigare erfarenheter för att på bästa sätt kunna utmana dem vidare. Att benämna matematiska begrepp anses vara viktigt då matematik bär med sig ett språk som barn kan få nytta av både i vardagen och senare i skolan. Matematiserande sker inte bara i den planerade undervisningen utan finns även i spontana situationer i vardagen. De spontana situationerna är en möjlighet för vidare utmaning av barns matematiska lärprocesser. Genom att låta barn praktisera matematik i vardagen kan ny kunskap relateras till verkligheten. I resultatet framkommer även beskrivningar av hinder och möjligheter för barns matematiserande i förskolan. Där lyfts organisatoriska faktorers påverkan som tid, ekonomi, utbildning och kompetensutveckling. Studiens resultat visar även att förskollärares förhållningssätt kan utgöra både hinder och möjligheter för barns lärande.