Syftet med studien är att undersöka förskollärares upplevelse av sin didaktiska kompetens inom musikundervisning i förskolan samt hur den stöttades under förskollärarutbildningen. Frågeställningarna utgår från hur förskollärarna anser att förskollärarutbildningen har bidragit till deras kompetens inom musikdidaktik samt om de bedömer att de besitter tillräckligt med kompetens i att bedriva en varierad musikundervisning på förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkt utgår från det sociokulturella perspektivet med särskilt fokus på begreppen mediering, kreativitet och appropriering. Semistrukturerade parintervjuer med verksamma förskollärare har genomförts och empirin har genomgått en tematisk analys utifrån de ovannämnda sociokulturella begreppen. Studiens resultat visar på att de få förskollärare som erbjudits möjlighet att studera musikinriktade kurser på högskolan har utvecklat grundlig kompetens i att spela instrument och för att undervisa i musik på flera olika sätt. I kontrast, de förskollärare som inte haft samma möjlighet till musikinriktade kurser under förskollärarutbildning upplever att deras kompetens i och förutsättningar för att bedriva en varierad musikundervisning är bristande. I studien framkommer det att de flesta av förskollärarna inte har musikdidaktiska redskap tillgängliga för barnen i miljön. Det hör ihop med dessa förskollärares upplevelse av bristande kompetens i att spela instrument då de inte har tillräckliga färdigheter för att kunna spontant spela och undervisa på barnens initiativ. Ytterligare visar studiens resultat att förskollärarna upplevde att de var mest kompetenta att undervisa inom sång som musikform och den övervägande delen av variation i musikundervisningen förekom i förhållande till att sjunga.