Sammanfattning

Syftet med denna uppsats var att redogöra för fem romers erfarenheter av utbildning under perioden 1970–2000-talet. För att uppfylla detta syfte genomfördes en kvalitativ intervjustudie med fem romer som bor i Sverige och som har gått i skola någon gång under perioden 1970–2000-talet.

Dessa fem respondenter gav svar på följande frågeställningar: Vilka erfarenheter har romer av skolan, vilka erfarenheter har respondentens föräldrar av skolan och hur anser romer att allas rätt till en likvärdig utbildning bättre kan omfatta alla? Respondenternas svar på dessa frågeställningar analyserades utifrån Pierre Bourdieus begreppsteori, vilken inkluderar habitus, fält, kapital och symboliskt våld. Därigenom gavs en tydligare bild av romers erfarenheter av utbildning under perioden 1970–2000-talet.Sammanfattningsvis framkom att de respondenter som hade haft bra förebilder och som fått stöd och hjälp från skolan, hade klarat skolan bättre och hade även genomgått en längre utbildning. De respondenter som saknade bra förebilder och som inte fick stöd och hjälp från skolan och hemifrån, klarade däremot inte skolan lika bra, vilket resulterade i att de avslutade grundskolan tidigare än de andra barnen. Det fanns dels skolor som försökte hjälpa respondenterna och ge dem det stöd de behövde, dels fanns det skolor som ignorerade respondenternas önskan om stöd och hjälp i skolan. För att förhindra den strukturella diskrimineringen som pågick – och fortfarande pågår – i såväl skolan som i samhället, behövs utbildning för både elever och föräldrar.

Uppsatsens slutsatser var följande: ingen vill särskiljas och betraktas som annorlunda; alla behöver bli bekräftade, inklusive romer; det behövs utbildning för både barn och föräldrar för att förhindra strukturell diskriminering, och stöd och hjälp behöver ges till elever som inte får det hemifrån.

Begrepp: nationell minoritetsgrupp, romer, diskriminering, respekt, bemötande, utbildning och acceptans.

Abstract

The purpose of this paper was to account for Roma experiences of education during the period 1970–2000. Thus, a qualitative interview study was used with five Roma who live in Sweden and who have gone to school sometime during the period 1970–2000. These five respondents provided answers to the following questions: What experiences do Roma have of the school, what experiences did the parents have of the school and how can the education be more including and equal according to Romani people? The respondents answers to these questions were analyzed based on Pierre Bourdieu’s conceptual theory, wich includes concepts such as habitus, field, capital and symbolic violence. This gave a clearer picture of Roma experiences of education in relation to the formal reforms.

In summary, the respondents who had good role models, support and help from the school, managed school better and also had a longer education. On the contrary, those repsondents who lacked good role models, support and help from school and from home, did not cope as well, which resulted in them finishing primary school earlier than other children. There were schools that tried to help the respondents and give them the support they needed. However, there were also schools that ignored respondents’ desire for support and help at school. Finally, education for both students and parents was needed to prevent the structural discrimination that was present – and is still present – in both school and in society.

The conclusion of this essay was as follows: no one wants to be distinguished as and considered different; everyone needs to be affirmed, including Roma; education was needed for both children and parents to prevent structural discrimination; and support and assistance was also needed for students who did not get it from home.

Concepts; national minority group: Roma, discrimination, respect, treatment, education and acceptance.