Bianshi har under en lång tid tillämpats i Shanghais matematikundervisning. Forskaren GuLingyuan gav denna typ av undervisning en definition med benämningen Bianshi år 1981. Eleverna i Shanghai har visat goda resultat i matematik. Därav är det relevant för lärare att undersöka Bianshi och reflektera över om den kan tillämpas samt bidra till en positiv utveckling av elevernas matematiska kunskaper. 

Syftet med litteraturstudien är att lyfta vad Bianshi är och dess påverkan på elevernas lärande i matematik. Detta kommer besvaras genom frågeställningarna: hur beskriver forskningBianshi som grund i undervisningen? Vilka positiva och negativa aspekter med Bianshipresenteras i forskning? Litteraturstudiens vetenskapliga källor inhämtades genom sökningar i databaserna ERIC, Primo och Google Scholar. Sökningarna resulterade i 6 vetenskapliga artiklar, 1 vetenskaplig rapport, 1 konferens publikation och 2 kapitel ur antologier. Litteraturen är internationell och skriven på engelska. Vidare analyserades materialet genom inkluderings- och exkluderings kriterier samt en översiktsmatris. 

Resultatet visade att Bianshi är ett sätt att undervisa där man använder olika strategier för att variera lektionsinnehållet. Bianshi-undervisning definieras olika i forskning. Även om denna typ av undervisning benämns olika visar resultatet stora likheter, bland annat att forskare lyfter variation av exempeluppgifter, lösningsstrategier och vikten av att använda förkunskaper som bärande delar i Bianshi. Resultatet visar också att Bianshi främjar elevernas matematiska utveckling och skapar ett meningsfullt samt utforskande klassrum. Ytterligare anses bristen på forskning och kravet på goda kunskaper inom den teoretiska ramen vara ett hinder för tillämpningen av Bianshi.