Bakgrund: I Sverige drabbas ca 13 000 personer varje år av hjärtstopp, där HjärtLungRäddning (HLR) är primär åtgärd för chans till överlevnad. Ställningstagande att inte utföra HLR på sjukhus benämns ”beslut om utebliven HLR”. Befogenhet till beslut angår legitimerade läkare, men sjuksköterskor är en viktig resurs. I samskapande omvårdnad utformas vård i samråd mellan patienter och yrkesutövare, vilket tydliggör patienters ställning i vårdsituationen. Sjuksköterskor behöver säkerhet i beslut gällande utebliven HLR för att undvika att orsaka omotiverat lidande hos patienter.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter vid beslut om utebliven HLR på somatisk vårdavdelning.

Metod: Litteraturöversikten baserades på 13 vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Litteratursökning utfördes i databaserna Cinahl samt Medline. Dataataanalys utfördes genom Fribergs analys i fem steg och inspirerades av Graneheim & Lundmans standardiserade modell.  

Resultat: Resultatet presenterades i tre huvudteman med tillhörande sub-teman. Huvudteman var Etik, Informationsutbyte samt Beslutsprocessen. Resultatet beskrev sjuksköterskors önskan att inte orsaka lidande samt att bevara patienters värdighet. En välinformerad patient ansågs förmögen för eget ställningstagande till beslut om utebliven HLR. Trots sjuksköterskors begränsade roll i beslutsfattandet beskrevs sjuksköterskors roll i uppmärksammande av förändringar i patienters status. Vidare beskrevs vikt av tydlig dokumentation, direktiv och riktlinjer.

Slutsats: Trots nuvarande riktlinjer beskrivs sjuksköterskors osäkerhet vid beslut och vård av patienter med beslut om utebliven HLR. Vidare forskning, utveckling av PM och riktlinjer är nödvändigt för sjuksköterskors trygghet i sin yrkesutövning samt för främjande av patienters autonomi. 

Background: In Sweden, approximately 13 000 people suffer cardiac arrest each year, where CardioPulmonaryResuscitation (CPR) is the primary measure for a chance of survival. A decision to not perform CPR in hospitals is referred to as a “Decision to not perform cardiopulmonary resuscitation”. The authority to make decisions about treatment restrictions concerns the authorized physician but nurses are important resources in the decision process. In the co-production of healthcare services, care is designed as a consultation between patients and professionals, which makes the patients ‘position clear. Nurses need certainty in their decisions to not perform CPR, to avoid causing unjustified suffering to patients. 

Aim: To describe nurses’ experiences of caring for patients in the event of a decision of non-CPR in somatic care units. 

Method: The literature review was based on 13 scientific original articles with qualitative methods. A literature search was performed in the databases Cinahl and Medline. Data analysis was performed with Friberg´s analysis in five steps and inspired by Graneheim & Lundman´s standardized model.

Results: The results were presented in three main themes with associated sub-themes. The main themes were Ethics, Information exchange and Decision Process. The result described nurses ‘desire to not cause suffering and to preserve patients ‘dignity. A well-informed patient was considered capable of making their own decision about CPR. Despite nurses´ limited role in decision-making, nurses ‘role in noticing changes in patient´s status was described. Furthermore, the importance of clear documentation, directives and guidelines was described.  

Conclusion: Despite current guidelines, nurses ‘uncertainty in the decision process and in the care of patients with decisions are described. Further research and development of PMs and guidelines are necessary for nurses ‘security in their work and for the promotion of patient autonomy.