Elevers förmåga att kunna göra rimlighetsbedömningar i matematiken påverkas i stor utsträckning av vilken undervisning de möter. Rimlighetsbedömning är något som finns med i det centrala innehållet för samtliga årskurser i grundskolan. Tidigare forskning har visat att många elever som använder algoritmer vid beräkningar har svårt att se om svaret är rimligt samt att undervisningen inte prioriterar att lära elever rimlighetsbedömningar.Studiens syfte är att öka kunskapen om hur lärare som arbetar på mellanstadiet upplever att de undervisar elever i att kunna bedöma rimligheten av sina svar när de använder algoritmer. Syftet ska besvaras genom följande frågeställningar: På vilka sätt uttrycker lärare att de arbetar med att utveckla elevers förmåga att reflektera över rimligheten i sina resultat vid algoritmräkning? Vilka utmaningar beskriver lärare att det finns i undervisningen för att elever ska kunna värdera om ett svar är rimligt vid algoritmräkning? Studien är kvalitativ i form av semistrukturerade intervjuer med lärareoch utgår ifrån en fenomenologisk ansats. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av Giorgis fem analyssteg för att fånga essensen av lärarnas upplevelser vilket har resulterat i fem teman. I analysen framkommer det att för de elever som har svårt att göra rimlighetsbedömningar i algoritmer finns det några gemensamma faktorer. Elever saknar ofta en god taluppfattningen, de har svårt att se syftet med rimlighetsbedömningar samt att algoritmräkningen ofta blir mekanisk. Lärarna använder olika strategier för att lyfta rimlighet med sina elever genom att använda konkret material, göra verklighetskopplingar och använder elevers felsvar för att diskutera rimlighet.Sammanfattningsvis finns det flera saker som visar sig i resultat som stämmer väl överens med tidigare forskning om elevers förmåga att använda rimlighetsbedömningar vid algoritmräkning.