När eleverna möter undervisning som grundar sig i teorin förkroppsligad kognition kan elevernas engagemang öka samt att deras resultat kan förbättras genom att de får använda kroppen. Eleverna kan använda kroppen på flera olika sätt vid programmeringsundervisning, exempelvis när eleverna programmerar en robot, då eleverna får använda kroppen för att få syn på vridningar och hur roboten ska ta sig fram. Denna studie kommer att byggas på teorin förkroppsligad kognition. Teorin kommer att genomsyra hela arbetet. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur eleverna i de tidiga skolåren löser programmeringsuppgifter genom att använda förkroppsligad kognition inom matematikundervisningen. Syftet uppfylls genom dessa frågeställningar: Hur använder eleverna kroppen för att uppfatta riktning vid programmering inom matematiken? och i vilka situationer använder eleverna kroppen som verktyg när de programmerar en robot?  Materialet samlades in genom fältanteckningar och ljudinspelningar av fem gruppobservationer som transkriberades och analyserades. Resultatet visade att elever använde tre olika strategier för att lösa programmeringsuppgifter vilket var: eleverna pekade, eleverna använde handrörelser samt eleverna gjorde en manuell förflyttning. Utifrån dessa strategier framkom tre olika situationer där eleverna använde kroppen för att genomföra programmeringsuppgifterna. De olika situationerna var för att få syn på olika vägar roboten kunde gå, robotens position samt vilka knappar eleverna behövde trycka på. 

When students encounter teaching based on the theory of embodied cognition, their engagement can increase, and their results can be improved by using their bodies. The students can use the body in several different ways in programming lessons, for example when the students program a robot, as they can use their bodies to perceive rotations and how the robot should move. This study will be built on the theory of embodied cognition. The theory will permeate the entire project. The purpose of this study is to contribute knowledge about how students in the early school years solve programming tasks by using embodied cognition in mathematics education. This purpose is fulfilled through the following research questions: How do students use their bodies to perceive direction in programming within mathematics? And in what situations do students use their body as a tool when programming a robot? The data was collected through field notes and audio recordings of five group observations that were transcribed and analyzed. The results showed that students used three different strategies to solve programming tasks, which were: pointing, using other hand gestures, and performing manual movements. Based on these strategies, it was revealed that the students used their bodies to perform the tasks in three different situations: to visualize different paths the robot could take, to perceive the robot's position, and to determine which buttons the students needed to press. Based on these strategies, three different situations emerged where the students used the body to carry out the programming tasks. The different situations were to see different paths the robot could go, the robot's position and which buttons the students needed to press.