Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare upplever att barngruppens storlek påverkar utformningen av undervisningen samt vilka strategier de använder sig av för att säkerställa alla barns lärande och utveckling. Frågeställningarna är framskrivna utifrån studiens syfte och studiens teoretiska utgångspunkt utgår från fenomenografin. Semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med verksamma förskollärare har genomförts och empirin har genomgått en tematisk analys utifrån påverkan, upplevelser samt strategier som valda teman. Studiens resultat visar på att förskollärare upplever att barngruppens storlek påverkar utformningen av undervisningen. Samtliga förskollärare menar att planerad undervisning i många fall hamnar i kläm och att de undviker aktiviteter som kräver mycket personal. På grund av att förskollärare upplever att de inte kan utföra sitt arbete som de önskar, bidrar det till stress och frustration. Många förskollärare anser att de inte hinner se varje barn och därför inte heller hinner tillgodose deras behov. Ytterligare visar studiens resultat olika strategier förskollärare använder sig av för att göra barngruppens storlek mer hanterbar. De fyra rubrikerna, gruppindelning, arbetslagets betydelse, den fysiska miljön samt betydelsen av att utgå från barngruppen belyser olika strategier som används.