Formativ respons kan vara ett kraftfullt redskap för att stärka lärandet. Responsens effekt påverkas bland annat av dess innehåll. Eftersom responsen är bortkastad tid för läraren om eleverna inte använder den, är det relevant att dels undersöka responsens innehåll, dels när och hur eleverna använder den. Syftet med föreliggande studie är att, med hjälp av Hatties och Timperleys (2007) modell, analysera och belysa relationen mellan en lärares respons och elevernas användning av responsen i en efterkommande uppgift. Genom att belysa en sådan relation vill studien bidra med kunskap om vilken respons som i störst utsträckning används av eleverna i längden. Sådan kunskap kan användas av lärare för att utforma respons som får effekt för elevernas lärande och prestation även på längre sikt. Detta syfte avses uppfyllas med hjälp av följande frågeställningar: På vilka av Hatties och Timperleys (2007) fyra nivåer ger läraren respons och vilken funktion har responsen? I vilken utsträckning och på vilket sätt används responsen av eleverna? Vilka samband kan ses mellan responsens riktning och funktion och elevernas användning av responsen? Resultatet visar att de flesta av lärarens skriftliga kommentarer är uppgiftsinriktad feed back-respons, och att mycket av responsen innehåller för lite information för att eleverna skall kunna använda den. Den respons som leder till flest framgångsrika förändringar är processinriktad feed forward-respons. Vanligast är dock att läraren ger respons med feed back-funktion, vilket gör att responsen får en mer summativ än formativ karaktär. 

Formative feedback can be a powerful tool to enhance learning. The effect of the feedback is affected, among other things, by its content. Since the feedback is a waste of time for the teacher if the students do not use it, it is relevant to examine both the content of the feedback and when and how the students use it. Using Hattie and Timperley's (2007) model, the purpose of the present study is to analyze and highlight the relationship between a teacher's feedback and students' use of the feedback in a subsequent task. By highlighting such a relationship, the study wants to contribute knowledge about which feedback is used to the greatest extent by the students in the long run. Such knowledge can be used by teachers to design feedback that have a long-term effect on students' learning and performance. This purpose is intended to be fulfilled with the help of the following questions: At which of Hatties and Timperley's (2007) four levels does the teacher give feedback and what is the function of the feedback? To what extent and in what way is the feedback utilized by the students? What connections can be seen between the direction and function of the feedback and the students' use of it? The result shows that most of the teacher's written comments are task-oriented feed back, and that much of the feedback contains too little information for the students to be able to use it. The feedback that leads to the most successful changes is process-oriented feed forward feedback. However, it is most common for the teacher to give feedback with a feed back function, which means that the feedback takes on a more summative than formative character.