Bakgrund: Våld i nära relationer utgör ett brott mot mänskliga rättigheter och utgör ett allvarligt hälsoproblem. De mest förekommande typerna av våld mot kvinnor i nära relation är fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Kvinnor som sökte hjälp av hälso- och sjukvården upplevde avsaknad av stöd och det saknades kunskap. Sjuksköterskans ansvar är att vara medveten om olika indikationer på våld samt stödja, ge råd, vara beredd att ställa frågor och lyssna på den våldsutsatta kvinnans berättelse. Därför är det viktigt att öka kunskapen inom området.

Syfte: Att studera sjuksköterskor inom slutenvårdens erfarenhet av att vårda kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation.

Metod: En litteraturöversikt med 9 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Artikelsökningar genomfördes med databaserna Cinahl, Medline samt manuellt där kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av Hälsohögskolans granskningsprotokoll för kvalitativa artiklar. Datainsamlingen granskades med stöd av Fribergs (2022) femstegsanalys.  

Resultat: Resultatet presenterades  i 2 huvudkategorier: Balansgången mellan att vara professionell och emotionell med tillhörande subkategorier. Resultatet visade en emotionell påverkan hos sjuksköterskorna där de fick svårt att distansera sig från offrets känslor. Sympatikänslor och förutfattade meningar kunde hindra sjuksköterskorna från att ställa frågan om våld. Brist på riktlinjer, tid, kunskap och organisatoriskt stöd identifierades som hinder att identifiera våldsutsatta kvinnor.

Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda våldsutsatta kvinnor beskrevs som emotionellt påfrestade. De fanns ett tvivel till hur sjuksköterskorna skulle gå till väga vid samtalet om våld vilket kunde grunda sig på förutfattade meningar och attityder. De beskrev att brist på tid, kunskap, riktlinjer, utbildning och organisatoriskt stöd kunde hindra sjuksköterskorna att identifiera våld i nära relation och erbjuda kvinnorna adekvat vård.