Syftet med studien var att undersöka hur objektifiering och postfeministisk diskurs visar sig i musikvideor av två sverigebaserade inflytelserika kvinnliga popartister: Veronica Maggio och Miriam Bryant. Materialet som analyserats är en musikvideo av vardera kvinnlig artist. Det teoretiska ramverket består av objektifieringsteori, postfeministisk teori och populär feminism. De valda teorierna har bidragit med förståelse till hur fenomenen visar sig i musikvideorna. Studien utgick från en komparativt kvalitativ metod tillsammans med den multimodala kritiska diskursanalysen (MCDA). MCDA:s verktyg har identifierat de visuella och lexikala valen som gjorts. Valen visade på hur artisterna och musikvideorna förhöll sig till objektifiering och postfeministisk diskurs och om de upprätthöll dessa fenomen. Resultatet visade att både Bryant och Maggios låttexter hade en avsaknad av sexuellt innehåll, men trots det återfanns det anspelning på sex i det visuella innehållet. Postfeministiska inslag förekom och artisterna vill framstå som starka och självständiga och inneha kontroll över sina egna kroppar, samtidigt som det framkom att det inte alltid är fallet. Deras musikvideor upprätthöll objektifiering och sexuell objektifiering av kvinnor. Slutsatsen av studien var att Maggio och Bryant agerade utefter det som beskrivs av postfeminism och populärfeminism som problematiskt, då kvinnors kontroll över sig själva baseras på deras kropp och utseende tillsammans med deras agerande. Vidare forskning som lades fram som förslag var att studera svenska kvinnliga artister på den internationella marknaden för att se om det finns någon skillnad där i objektifiering och hur den postfeministiska diskursen uttrycker sig.