I föreliggande kvalitativa litteraturstudie undersöks det dialogiska samtalets bidragande effekter i ett kunskapsfrämjande arbete för elever i årskurs F-3. Studien visar på faktorer som utvecklar elevers samtalsförmåga och hur lärare arbetar med dialogiska samtal som verktyg för att främja lärandet hos elever. För att besvara studiens syfte och frågeställningar valdes relevant forskningsmaterial ut. Resultatet visar att följande faktorer är viktiga för det dialogiska samtalet: klassrumsklimat, tydliga samtalsmallar samt lärares didaktik- och ämneskunskaper. Lärare bör forma ett tryggt klassrumsklimat, där elevers tankar och åsikter ges utrymme i undervisningen. Vidare behöver lärare anpassa undervisningens struktur för att stärka elever i sin språkutveckling. Resultatet synliggör även att elevers kommunikationsförmåga är en pågående process som sker i samspel med andra och bör bedömas formativt. Lärare ska vara en modellerande förebild som leder samtalet, utan att dominera. Genom gemensamma samtal kan elever dela erfarenheter, tankar och åsikter med varandra samt utveckla sin identitet. Studien visar även att lärare inte ger den interaktiva undervisningen ett tillräckligt stort utrymme i de tidiga skolåren. I resultatet rekommenderas att använda sig av ett kollegialt arbete för att utvecklas i sin profession och lärarutbildningar behöver synliggöra interaktiv undervisning.