Bakgrund: Barn som anhöriga till en förälder med psykisk eller fysisk sjukdom, missbruk eller dödsfall är en grupp som blir direkt påverkade av förälders situation och som ofta hamnar i skymundan. De tar ett större ansvar hemma och både skolan samt barnens sociala liv kan bli påverkat. Skolsköterskor har en stor möjlighet att träffa och hjälpa dessa barn. Det finns dock begränsat med forskning kring deras erfarenhet.  

Syfte: Att beskriva skolsköterskors erfarenheter av att möta barn som anhöriga. 

Metod: För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Data insamlades genom tio semistrukturerade intervjuer med skolsköterskor. Dataanalysen genomfördes med manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. 

Resultat: Den insamlade datan resulterade i två huvudkategorier; betydelsen av en god relation vilken belyser vikten av att lyssna, vara lyhörd och skapa en kontakt med barnen och att arbeta utifrån barnets bästa vilken belyser samarbetet med andra professioner både i och utanför skolan. Ett barncentrerat arbetssätt möjliggör för skolsköterskorna att identifiera och stödja barnen genom att se varje barn och utgå ifrån deras enskilda behov. 

Slutsats: Arbetet med barn som anhöriga kommer med många möjligheter men även utmaningar. Samarbetet med andra professioner möjliggör skapandet av en helhetsbild kring barnen vilket förbättrar möjligheterna att individualisera insatser och stöd för varje enskilt barn. Därav behövs uppdaterade rutiner och riktlinjer för att ytterligare kunna hjälpa barnen. Då barn som anhöriga kan visa diffusa tecken och dölja sin situation behöver skolsköterskor ytterligare kunskap. Vidare forskning behövs för att fortsätta uppmärksamma barnen och deras behov av stöd

Background: Children who are next of kin to parents which are suffering from illness, substance abuse or death is a group which are directly affected by their parents' situation and are often neglected. They take on greater responsibility at home, which affects both school and their social life. School nurses have a great opportunity to meet and help these children, though, there is not much research concerning school nurses' experiences with children who are next of kin.  

Aim: To describe school nurses experiences working with children who are next of kin.  

Method: A qualitative interview study with and inductive approach was conducted to answer the studies aim.  Data was collected through ten semi structured interviews with school nurses. The data was analyzed using qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman. 

Result: The collected data resulted in two main categories; the importance of a good relationship which enlightens the importance of listening and creating a contact with the children and working for the child’s best interest which enlightens the collaborations with other professions both inside as well as outside of school. A child-centered perspective enables the school nurses to identify and support the children by seeing every individual child and their needs.

Conclusion: Working with children who are next of kin comes with both opportunities and challenges. Collaboration with other professions was essential when creating an overall picture of the child's situation and thereby individualizing the support and care. Hence, updated routines and guidelines are needed to be able to further help the children. As children who are next of kin can show diffuse signs and hide their situation, school nurses need additional knowledge. Further research is necessary for highlighting the importance of children who are next of kin and their need of support.