Abstrakt

Syfte: Syftet med studien var att belysa arbetsterapeuters kliniska resonemang vid val av interventioner för barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och semistrukturerade intervjuer utfördes. En kvalitativ innehållsanalys användes i analysprocessen för att besvara studiens syfte. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: Omgivningsfaktorer, Erfarenhet och personcentrerad arbetsterapi. Arbetsterapeuterna tog hänsyn till omgivningsfaktorer när de valde interventioner där föräldrar var en viktig omgivningsfaktor. Erfarenhet användes i det kliniska resonemanget, där anpassning av insatser, observation samt att prioritera fanns med som viktiga delar. Personcentrerat arbete återfanns genom resonemanget, att beakta barnets önskemål och intressen med fokus på barnets aktivitetsproblem snarare än diagnos. Slutsats:Ett personcentrerat arbetssätt ansåg vara viktigt i det kliniska resonemanget med hela familjen i åtanke vid val av interventioner. Omgivningsfaktorer som föräldrars förutsättningar fanns med i det kliniska resonemanget och barnets motivation ansågs påverka vad man kunde välja för interventioner. Erfarenhet påverkade valet av intervention och genom att delge varför man gör som man gör kan viktig kompetens synliggöras. Implikationer: Verksamma arbetsterapeuter kan få nya perspektiv som kan utveckla deras kliniska resonemang och öka förståelse om betydelsen av att delge sitt resonemang till andra. Arbetsterapeuter kan inspireras till självreflektion kring exempelvis vilken evidens som finns bakom olika interventioner och om man inkluderar barnen så långt det är möjligt.

Abstract

Aim: The aim of the study was to shed light on occupational therapists' clinical reasoning when choosing interventions for children and adolescents with neuropsychiatric disabilities.Method: A qualitative interview study with an inductive approach and semi-structured interviews was used. A qualitative content analysis was used in the analysis process to answer the purpose of the study. Results: Three main categories were identified: Environmental factors, Experience and person-centered occupational therapy. The occupational therapist considered environmental factors when choosing interventions where parents were an important environmental factor. Experience was used in the clinical reasoning, where adaptation of interventions, observation and prioritization were included as important parts. Person-centered practice was found through the reasoning of considering the child's wishes and interests with a focus on the child's activity problems rather than diagnosis. Conclusion: A person-centred approach was considered important in the clinical reasoning with the whole family in mind when choosing interventions. Environmental factors such as the parents' conditions were included in the clinical reasoning and the child's motivation were considered to influence what interventions could be chosen. Experience influenced the choice of intervention and by sharing why you do what you do, important skills can be made visible. Implications: Working occupational therapists can gain a new perspective that can develop their clinical reasoning and increase understanding of the importance of sharing their reasoning with others. Occupational therapists can be inspired to self-reflect on what evidence is behind various interventions and whether children are included as far as possible.