Studiens syfte har varit att undersöka hur förskollärare själva ser på betydelsen av den egna relationskompetensen och dess betydelse för relationsskapandet till barnen på förskolan. Ansatsen för studien är kvalitativ och empiriska data samlades in genom sju semistrukturerade intervjuer med legitimerade och verksamma förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt är relationell pedagogik vilket är ett teoretiskt synsätt där fokus ligger på mellanmänskliga relationers pedagogiska betydelse för utbildning. Resultatet visar att trygghet, aktiv- och emotionell närvaro samt en nyfikenhet för barns intressen, förmågor och tidigare erfarenheter är grundläggande för relationen mellan förskollärare och barn. Resultatet synliggör betydelsen av den pedagogiska relationen i förhållande till barns möjlighet till lärande och utveckling. Samtliga medverkande förskollärare uttrycker i resultatet att relationen mellan förskollärare och barn är helt avgörande för undervisningen och att detta är något som behöver arbetas mer med. Trots detta framkommer att pedagogiska relationer ges en liten- eller ingen plats alls i det systematiska kvalitetsarbetet.