Syftet med studien är att utifrån en sociokulturell teori bidra med kunskap om förskollärares tolkningar kring hur barnstyrd lek påverkar barnens verbala språkutveckling och vad förskolläraren har för roll i leken för att främja barns verbala språkutveckling. Frågeställningarna som besvarats är: Hur bidrar den barnstyrda leken till barns verbala språkutveckling enligt förskollärarna? Hur diskuterar förskollärarna kring sin roll i leken för att främja barns språkutveckling? Studien har genomförts med en kvalitativ metod, där datainsamlingen ägde rum genom två semistrukturerade fokusgruppsamtal med åtta yrkesverksamma förskollärare. Studiens empiri har bearbetats med stöd av tematisk analys. 

Resultatet visar på att barnstyrd lek enligt förskollärarna bidrar till språkutveckling, genom att det är via leken barn får möjlighet att uttrycka sig och bearbeta sina erfarenheter. Studien visar även på att barnstyrd lek bidrar till samspel, vilket i sin tur leder till att barn inte bara lär sig av förskollärare utan även av varandra. Resultat visar på att förskollärarna anser att deras roll innebär att vara delaktig men värna om leken, däremot handlar rollen om mer än att aktivt delta i leken. Det handlar även om att skapa språkliga lekmiljöer som ska skapa lekmöjligheter till barnen. Centrala begrepp för studien var barnstyrd lek, delaktighet, samspel, språkutveckling, proximala utvecklingszonen och förskollärarens roll.