Denna uppsats undersöker hur effektiv återkoppling i matematikundervisningen kan användas för att stödja och utveckla elevernas problemlösningsförmåga, särskilt vid arbete med öppna problem. Studien syftar till att undersöka hur lärare använder återkoppling för att stödja och utveckla elevernas problemlösningsförmåga. Forskningsfrågorna inkluderar hur lärare anpassar sin återkoppling för att främja elevernas problemlösningsprocess och vilka motiv och överväganden som ligger bakom lärarnas val av feedbackmetoder. Den teoretiska utgångspunkten baseras på tidigare forskning om effekten av återkoppling, som framhävs av Shute (2008) och Hattie & Timperley (2007), som betonar vikten av specifik och tidig feedback. Metodologiskt använder studien en kombination av observationer och intervjuer för att fånga lärarnas interaktionsmönster och feedbackstrategier. Resultaten från studien understryker vikten av anpassad och väl genomtänkt återkoppling i utbildningen, vilket stödjer eleverna i deras problemlösningsprocess och bidrar till att de utvecklar en starkare problemlösningsförmåga.