Föreliggande studie handlar om hur skönlitteratur kan behandlas genom litteratursamtal på gymnasieskolan. Studiens syfte är att belysa om Aidan Chambers (2014) samtalsmodell kan användas för att arbeta med skönlitteratur i ämnet svenska på gymnasiet i relation till estetisk läsning. Målet är att belysa om modellen kan utveckla elevers förmåga att använda litteratur som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Studiens teoretiska ramverk utgörs av Olga Dysthes (1996) teori om det dialogiska klassrummet, Gibbons (2009) teori om stöttning i klassrummet, samt Michael Tengbergs (2010) läsarter. Materialet är insamlat genom ett fokussamtal med lärare i svenska samt två fokussamtal med gymnasieelever som läser ämnet svenska. Materialet har analyserats genom en fenomenografisk analys som kategoriserat hur lärare och eleverna uppfattat arbetet med Chambers (2014) modell.  Resultatet visar att elever och lärare tycker att modellen är enkel och utmanande att använda, samt att användningen av den är mångsidig. Lärarna och eleverna uppfattar även att modellen till viss del kan användas både i ett bedömningssyfte och som underlag för fördjupad förståelse av det lästa. Resultatet visar också att den estetiska läsningen till viss del nås genom att arbeta med Chambers (2014) samtalsmodell. Slutsatserna är att modellen gynnar både elever med god läsförståelse och elever med låg läsförståelse. Detta grundar sig i att litteratursamtalen utgår från elevernas läsupplevelse, vilka i sin tur skapar engagemang i klassrummet och en känsla av att det är roligt att läsa. Att genomföra litteratursamtal utifrån Chambers (2014) modell öppnar inte enbart upp för estetisk läsning utan även för andra läsarter såsom Tengbergs (2010) värderingsorienterade respektive metakognitiva läsart.  

The following study examines how fiction can be discussed in literature conversations in Upper Secondary School. Specifically, the study explores if Aidan Chamber’s (2014) model for literary conversations can be used to work with fiction in relation to aesthetic reading in the Swedish subject in Upper Secondary School. The goal with the study is to share knowledge on how the model can be used for developing students’ ability to use literature as a source for self-reflection and to gain knowledge about other people’s experiences, life conditions, thoughts, and imaginary worlds. The theoretical framework consists of Olga Dyste’s (1996) theory about a dialogic classroom, Gibbons’ (2009) theory about scaffolding in the classroom, and Michael Tengberg’s (2010) perspective on reading acts. The material is collected through one focus group interview with teachers and two with pupils, respectively. The material has been analysed using a phenomenological analysis that has categorized the perceptions expressed by the teachers and the pupils. The results show that both teachers and pupils think the model is both easy and challenging to use. They also think it is a versatile model, which  can be used for grading and non-grading purposes. The results also show that the pupils can reach aesthetic reading in some ways by working with Chamber’s (2014) model. In conclusion: the model favours both pupils with good and pupils with low reading comprehension. The model creates involvement in the classroom and a feeling that reading is fun since it is based on the students reading experience. The model opens up for aesthetic reading at a low level. The model also opens up for further reading acts such as Tengberg’s (2010) valuative and metacognitive reading, respectively.