Utifrån läroplanens riktlinjer och förhållningsätt bör barns motstånd fungera som agens för att förbättra och förändra utbildningen, med barns delaktighet och inflytande i fokus (Skolverket, 2018). Barns motstånd kan ha olika uttrycksformer och uppfattningarna kring barns motstånd skiftar. Syftet med studien är att bidra med kunskaper kring hur förskollärare uppfattar barns motstånd och hur de beskriver att barns motstånd blir en resurs i verksamheten. Frågeställningar som har väglett studien är följande: Vilka uppfattningar av barns motstånd framkommer genom förskollärarnas beskrivningar? Hur beskriver förskollärare att barns motstånd blir en resurs i verksamheten? Studien har utförts genom metoden semistrukturerade intervjuer i par, där sex förskollärare har intervjuats. Studiens teoretiska ramverk är kopplat till begreppet relationellt perspektiv. Analysen har skrivits fram utifrån relationellt perspektiv där begreppen: relationskompetens, kommunikativ kompetens, differentierings kompetens och socioemotionell kompetens har varit vägledande. Studiens resultat skildrar förskollärares uppfattningar kring barns motstånd. Det beskrivs som ett mångfacetterat förmedlingsverktyg som barnen använder för att förmedla ett budskap eller ge uttryck för behov. Resultatet skildrar också förskollärarnas beskrivningar, om hur barns motstånd blir en resurs i verksamheten. Barns motstånd ger värdefull information och leder till reflektion samt bidrar med ökade kunskaper och möjliggör förändring.