Bakgrund: Patienter med kroniska sjukdomar upptar en stor del av hälso- och sjukvårdens resurser där patientens delaktighet är av stor vikt, vilket egenmonitorering kan bidra till. Egenmonitorering innebär att patienten mäter sina värden själv där de befinner sig som distriktssköterskan på vårdcentralen tar del av, vilket är ett nytt arbetssätt som gör det betydelsefullt med kunskap inom området.

Syfte: Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av egenmonitorering vid kroniska sjukdomar på vårdcentral. 

Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats där ändamålsenligt urval tillämpades och datainsamling skedde via tio stycken semistrukturerade intervjuer som analyserats med Graneheim och Lundmans innehållsanalys.

Resultat: Första kategorin; Digital hälsa som system och verktyg innehöll underkategorierna Egenmonitorering som hjälpande verktyg, patientgrupper som använder egenmonitorering, faktorer som påverkar användandet av egenmonitorering som plattform. Andra kategorin; Egenmonitoreringens påverkan på distriktssköterskans arbetssätt innehöll underkategorierna Effektivisering av vårdprocesser, Ökad tillgänglighet genom nya kommunikationsvägar. Tredje kategorin; Egenmonitorering främjar till egenvård innehöll underkategorierna Följsamhet och bättre sjukdomskontroll, Gemensamt ansvar för vård och hälsa. Fjärde kategorin; Vård i hemmet och vardagen innehöll underkategorierna Egenmonitorering skapar frihet, Digital vård, komplement till fysiska besök.

Slutsats: Egenmonitorering leder till delaktighet, ansvar, sjukdomsinsikt och följsamhet för patienterna. Det underlättar och effektiviserar distriktssköterskans arbete.