Följande studie undersöker hur upprustningen av det svenska försvaret och det svenska medlemskapet i Nato framställs och konstrueras i partiledardebatten i Agenda 2024. Genom kritisk diskursanalys visar studien hur diskurser konstrueras för att legitimera besluten om upprustningen och medlemskapet efter att Sveriges blivit medlemmar i Nato. Studiens teoretiska ramverk om diskursteori och begrepp som hegemoni och naturalisering bidrar till förståelse kring hur sunt förnuft och legitimitet för besluten konstrueras. Dessa begrepp är centrala i studien för att förstå hur politisk kommunikation och dess diskurser formar allmänhetens uppfattningar kring det säkerhetspolitiska läget. Resultatet visar att frihet konstrueras som ett universellt värde som är naturligt och självklart, men som trots denna framställning bär på en underliggande ideologi. Genom konkreta exempel ur partiledardebatten visar studien hur språkliga strategier som modalitet och naturalisering förstärker och beskriver Ryssland som ett oundvikligt hot, samt något som genom diskursen skapar en bild av en antagonistisk relation mellan Sverige och Ryssland. Denna antagonistiska relation används i debatten för att legitimera det svenska medlemskapet i Nato och upprustningen av försvaret. Vidare visar studien hur hegemoniska diskurser bidrar till att skapa en konsensus förklädd i konflikt. Detta visas genom att diskurser om neutralitet och Sveriges tidigare ståndpunkt i säkerhetspolitiska konflikter marginaliseras. Studien visar vidare hur denna naturaliseringsprocess döljer ideologier vilket förstärker dess karaktär och påverkan genom att framställa säkerhetspolitiska åtgärder som en upprustning eller ett medlemskap som nödvändigt. Studien bidrar till förståelse för hur språket används i politisk kommunikation för att legitimera beslut samt vikten av att analysera detta för att kritiskt granska och förstå hur språkliga strategier och diskurser kan forma verklighetsuppfattningar.

The following study examines how the rearmament of the Swedish armed forces and the Swedish membership in NATO are presented and constructed in the party leader debate in Agenda 2024. Through critical discourse analysis, the study shows how discourses are constructed to legitimize the decisions on rearmament and membership after Sweden's membership in NATO. The study's theoretical framework of discourse theory and concepts such as hegemony and naturalization contribute to the understanding of how common sense and legitimacy for the decisions are constructed. These concepts are central to the study to understand how political communication and its discourses shape public perceptions of the security policy situation. The results show that freedom is constructed as a universal value that is natural and self-evident, but which despite this presentation carries an underlying ideology. Through concrete examples from the party leader debate, the study shows how linguistic strategies such as modality and naturalization reinforce and describe Russia as an inevitable threat, and something that through the discourse creates an image of an antagonistic relationship between Sweden and Russia. This antagonistic relationship is used in the debate to legitimize Sweden’s membership in NATO and the rearmament of the armed forces. Furthermore, the study shows how hegemonic discourses contribute to creating a consensus disguised in conflict. This is shown by the marginalization of discourses on neutrality and Sweden's previous position in security policy conflicts. The study further shows how this naturalization process hides ideologies, reinforcing its character and impact by portraying security policy measures such as rearmament or membership as necessary. The study contributes to an understanding of how language is used in political communication to legitimize decisions and the importance of analyzing this to critically examine and understand how linguistic strategies and discourses can shape perceptions of reality.