En positiv lässjälvbild främjar goda läsprestationer, samtidigt som starka läsprestationer bidrar till en positiv lässjälvbild. Hur dessa variabler samspelar över tid hos lågstadieelever är dock oklart. Denna litteraturstudie syftar till att identifiera faktorer i tidigare forskning som belyser relationen mellan lässjälvbild och läsutveckling inom svenskämnet i årskurs F–3. Litteraturstudien har genomförts genom en tematisk analys. Litteraturen som analyserades bestod av 15 vetenskapliga artiklar som behandlade korrelationen mellan läsprestationer och lässjälvbild, för barn i en lågstadieålder. Resultatet visar att relationen mellan lässjälvbild och läsprestation bör betraktas som ett reciprokt samband, men forskningen är oenig om hur processen verkar. Ur ett socialt lärandeperspektiv spelar kamratpåverkan en central roll i hur lässjälvbild konstrueras. Dessutom utgör relationen mellan lärare och elev grunden för läsutveckling, där återkoppling i undervisningen påverkar styrkan i sambandet mellan lässjälvbild och läsprestation. Litteraturstudiens fynd tyder på att läsprestationer dominerar lässjälvbilden under lågstadiets tidiga del, men att ett reciprokt samband börjar verka när lässjälvbilden stabiliseras. Avslutningsvis finner litteraturstudien evidens för att en undervisning som syftar till att stärka elevers lässjälvbild är relevant för deras fortsatta läsutveckling.