Bakgrund: Suicid bland ungdomar ökar och är ett folkhälsoproblem i Sverige. Det finns begränsad evidens kring hur arbetsterapeuter arbetar med ungdomar som befinner sig i riskzonen. Syfte: Syftet med denna studie var att utforska arbetsterapeuters erfarenheter i det suicidpreventiva arbetet med ungdomar.  

Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes, där åtta intervjuer genomfördes och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Deltagarna rekryterades genom bekvämlighetsurval, vilket kompletterades med snöbollsurval. 

Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: arbetsterapeutens bidrag i det suicidpreventiva arbetet, begränsningar i arbetsterapeutens arbete och tvärprofessionellt samarbete. Arbetsterapeuter bidrog främst genom att främja struktur, aktivitetsbalans och meningsfullhet i vardagen men upplevde begränsat inflytande i det akuta skedet av suicid.  

Slutsats: Arbetsterapeuter har ett viktigt arbete i det suicidpreventiva arbetet, främst genom aktivitet fokuserade insatser. Deras kompetens är dock underutnyttjad i tvärprofessionella sammanhang.  

Implikationer: Det finns behov av att tydliggöra arbetsterapeutens arbete i suicidprevention, utveckla målgruppsanpassade metoder, vidareutbildningar och evidens för arbetsterapeuter om hur man arbetar med ungdomar i suicidrisk.

Background: Suicide among adolescents is on the rise and is considered a public health issue in Sweden. There is limited evidence on how occupational therapists work with adolescents at risk and what their specific tasks are.  Aim: The aim of this study was to explore occupational therapists' experiences of their work in suicide prevention work with adolescents.

Method: A qualitative study with semi structured interviews was conducted, involving eight interviews that were analyzed using qualitative content analysis. Participants were recruited through convenience sampling, which was supplemented with snowball sampling.

Results: Three main categories were identified: the occupational therapist’s contribution in suicide prevention, limitations in the occupational therapists work and interprofessional collaboration. Occupational therapists primarily contributed by promoting structure, activity balance, and meaningfulness in everyday life but experienced limited involvement in the acute phase of suicide prevention.

Conclusions: Occupational therapists have an important work in suicide prevention, mainly through activity-based interventions. However, their competence is underutilized in interdisciplinary contexts.

Implications: There is a need to clarify the occupational therapists work in suicide prevention, to develop methods tailored to the target group, and to further advance education and evidence for occupational therapists on how to work with adolescents at risk of suicide.