Syftet med studien är att undersöka fritidshemslärares arbete för att förebygga och förhindra att barn dras in i kriminalitet i socioekonomiskt utsatta områden. Frågeställningarna som ska besvara studien är följande: Hur identifierar lärare i fritidshem, tecken hos barn som riskerar att dras in i kriminalitet? Hur organiseras samverkan mellan fritidshem, polis, socialtjänst och andra relevanta aktörer? Vilka metoder och verktyg använder lärare i fritidshem för att skapa en motiverande och trygg miljö för barnen? Kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer, används för studiens empiriska insamling. De teoriansatser som använts för att tolka resultatet är Bronfenbrenners ekologiska systemteori, Maslows behovstrappa samt Seligmans PERMA-modell. Resultatet visar att fritidshemmets förebyggande arbete i socioekonomiskt utsatta områden bygger på trygghet, motivation och förtroendefulla relationer. Barns delaktighet och tidiga insatser framstår som centrala strategier. För att stärka den skyddande funktionen krävs bättre samverkan, riktad kompetensutveckling och ökade resurser. Studien belyser också brister inom dessa områden, vilket försvårar ett effektivt förebyggande arbete.