Denna studie är en litteraturöversikt som har syftat till att studera sambandet mellan kollektiv förmåga och brottslighet i en europisk kontext samt belysa eventuella skillnader mellan studier inom området. En kombinerad metodansats med större fokus på en kvalitativ analys men med kvantitativa inslag har använts tillsammans med en tematisk analys för att studera innehållet i empirin. Empirin har inhämtats genom en systematisk litteratursökning och totalt har åtta europeiska studier av kvantitativ karaktär inkluderats i studien. Tre centrala teman identifierades. Det första temat behandlar brottstyper och metoders påverkan på samband, där sambandet mellan kollektiv förmåga och brott skiljer sig beroende på brottstyp och mätmetoder. Det andra temat belyser sociala och strukturella faktorer, där socioekonomisk utsatthet, etnisk mångfald och bostadsrörlighet påverkar både brottsnivåer och kollektiv förmåga. Det tredje berör geografiska, kulturella och politiska variationer, där olika välfärdsmodeller och samhällsstrukturer påverkar hur teorin fungerar i praktiken. Sammanfattningsvis visar resultaten att kollektiv förmåga inte är en universell modell, utan något som formas av den samhälleliga kontexten. Starkast samband framkom i relation till våldsbrott, medan kopplingen till andra brottstyper var svagare eller mer varierande. Skillnader i hur begreppet mäts och förstås i studierna försvårar jämförelser och begränsar generaliserbarheten. Detta understryker vikten av kontextkänsliga och anpassningsbara arbetssätt, beroende på det sammanhang man befinner sig i, då komponenter som informell social kontroll kan ha olika betydelse beroende på institutionella och kulturella förhållanden.

This study is a literature review aiming to examine the relationship between collective efficacy and crime in a European context, as well as to highlight potential differences between studies in the field. A mixed-methods approach was used, with greater emphasis on qualitative analysis supplemented by quantitative elements, alongside a thematic analysis to study the empirical content. The empirical material was gathered through a systematic literature search, resulting in the inclusion of eight European studies of a quantitative nature. Three central themes were identified. The first one examines the influence of crime types and methodological approaches, where the relationship between collective efficacy and crime varies depending on the type of crime and measurement methods used. The second one covers the social and structural factors, in which socioeconomic disadvantage, ethnic diversity, and residential mobility affect both crime levels and collective efficacy. The last theme explores geographical, cultural, and political variations, where different welfare models and societal structures influence how the theory operates in practice. In conclusion, the findings suggest that collective efficacy is not a universally applicable model, but one shaped by societal context. Strong associations were found with violent crime, while links to other offenses were weaker or inconsistent. Variations in how the concept is measured and understood across studies complicate comparisons and limit generalizability. This highlights the need for context-aware approaches, as key components like informal social control may hold different weight depending on institutional and cultural conditions.