Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare skapar möjligheter att vara delaktig i barns lek samt deras beskrivningar kring hur delaktigheten påverkar barns lek. De två frågeställningar som studien har besvarat är: Hur möjliggör förskollärare sin egen delaktighet i barns lek? och På vilket sätt beskriver förskollärare att leken påverkas av deras deltagande? Studien är genomförd med kvalitativ metod och bygger på semistrukturerade intervjuer där förskollärare intervjuats. Empirin har sedan analyserats genom ett tematiskt analysarbete, där återkommande mönster identifierats i respondenternas utsagor. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där materialet tolkats utifrån perspektivet och begreppet scaffolding.

Resultatet visar att förskollärares delaktighet i lek är ett medvetet och situationsanpassat förhållningssätt. Utifrån empirin går det att konstatera att en fysisk och kommunikativ närvaro på barnens nivå används för att skapa trygghet och möjliggöra samspel, samt där relationens betydelse framhålls som central. I resultatet framgår det också att ett nyfiket och lekfullt förhållningssätt, där man följer barnens initiativ, hjälper förskolläraren att bli en del av leken. Dessutom visar resultatet att leken är en arena för både socialt samspel och språkutveckling där ett aktivt deltagande från förskolläraren kan främja inkludering, upptäcka motsättningar och förlänga leken.