Syftet med studien är att undersöka lärare i fritidshems uppfattningar om utomhusmiljön som en plats för elevernas sociala lärande. Syftet besvaras utifrån två frågeställningar: Vilka möjligheter respektive begränsningar har utomhusmiljön för socialt lärande? Vilka didaktiska strategier använder lärarna för att stödja elevernas sociala lärande? Studien genomfördes med en kvalitativ metod där datan samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sex lärare i fritidshem. Studiens resultat visar att fritidslärarna uppfattar utomhusmiljön som en positiv faktor för det sociala lärandet samt att det är en naturlig och central del i elevernas vardag. Det sociala lärandet på fritidshemmet sker genom både planerade och strukturerade aktiviteter men kan också ske spontant i interaktion mellan eleverna. Lärarna har en central roll i att främja det sociala lärandet genom att vara engagerade och närvarande samt erbjuda aktiviteter som främjar det sociala lärandet. Att eleverna känner en trygghet gentemot lärare och andra elever är viktigt för att det sociala samspelet ska fungera och för att skapa relationer. Slutligen så kan utomhusmiljön bidra till att det sociala lärandet främjas och är en viktig del i verksamheten.