Äldre som bor på särskilt boende (SÄBO) är beroende av hjälp i sin vardag och för att kunna utföra rehabiliterande insatser. Fysioterapeut i kommunal hälso- och sjukvård ordinerar exempelvis träningsprogram som omsorgspersonalen hjälper till att utföra. Insatsen signeras i insatskalendern när den är utförd alternativt ej utförd med angiven orsak. Nära hälften av alla rehabiliterande insatser på SÄBO förblir osignerade. För att öka kunskapen, förståelsen och engagemanget hos omsorgspersonalen och öka signeringen genomfördes ett förbättringsarbete på ett SÄBO i Jönköpings kommun. Det övergripande syftet var att öka tillgängligheten till rehabilitering och fysisk aktivitet för de boende i vardagen. Metoder och teorier från förbättringskunskapen tillämpades för att utarbeta en gemensam strategi för hur signeringarna skulle öka. Flera olika förändringsåtgärder genomfördes och utvärderades för att ta reda på om de förbättrat patienternas förutsättningar till träning. Kontinuerlig mätning av signerade insatser visade en tydlig ökning som ett resultat av information och utbildning riktad till all personal. Detta antyder att personalens förståelse för rehabiliterande insatser ökade vilket gör det mer meningsfullt att både utföra och signera insatsen. Meningsskapande och teorin om sensemaking har använts som ett ramverk i arbetet både vid val av förbättringsåtgärder och för att förstå deras effekter. En kvalitativ intervjustudie med omsorgspersonal gjordes för att utforska deras uppfattningar om att utföra rehabiliterande insatser och hur förbättringsarbetet påverkat dem. Reflexiv tematisk analys resulterade i fyra teman som visar att personalen känner både krav och stort ansvar att insatser utförs. De tycker att de får tillräcklig information för att kunna utföra insatserna. Utmaningar finns utifrån patientens begränsningar men även organisatoriska förutsättningar som personalresurser. De beskriver en ökad medvetenhet, att de ser behovet och nyttan med insatsen och signeringen. Deras uppfattning är att samarbetet och tillgängligheten till fysioterapeut och arbetsterapeut ökat efter genomfört förbättringsarbete.

Elderly living in special accomodation are reliant on help in their everyday life and to perform activities for rehabilitation. The physiotherapist in municipal healthcare prescribes a training program and the nursing staff helps with it and sign in the calender as performed or not performed and the reason. Almost half of the actions for rehabilitation in special accomodations are left without signing. To increase signing, and enhance the nursing staffs knowledge, understanding and involvement, an improvement work was implemented at a special accomodation in Jönköping, Sweden. The overall purpose was to enhance the availability to rehabilitation and physical aktivity for the residents. Methods and theories from improvement knowledge were applied to develop a joint strategy for how to increase signing. Various improvement efforts were adopted and evaluated to find out whether they had enhanced the patients accessibility to exercise. Continuous measurements showed a distinct increase in signing as a result of information and education to the staff which implies an increased understanding of actions for rehabilitation that makes it more meaningful to perform and sign the assignment. Meaning making and the theory of sensemaking are used as a frame for the improvement work and to understand the effects of it. A qualitative interview study with nursing staff were done to explore their perceptions of helping with actions for rehabilitation and how the improvement work effected their work. Reflexive thematic analysis generated four themes implying that nursing staff feels both a demand and a great responsibility that assignments are done.  They get the information they need to help the patients with rehabilitation. There are challenges, for example patient limitations and staff resources. They describe an increased awareness, an understanding of the need and the use for signing, and better availability and teamwork with physiotherapist and occupational therapist.